Bröllop igår

Igår gifte sig en av mina söner. Paret är endast 20 år gamla. Det kan verka vågat, och är det nog också. Min son tillhör en pingstkyrka. Där är det vanligt, i alla fall när jag var ung, med unga bröllop. En del håller fortfarande ihop, medan några har skilt sig. Om man ser statistiskt, så är det ju förstås så att risken för skilsmässa ökar ju yngre man är. Samtidigt är det ju så, att om man gifter sig innan man flyttar ihop, så överväger man ju saken (förhoppningsvis) mer ordentligt innan, vilket ger bättre förutsättningar för att ha valt rätt partner. Det kan ju annars bli så att man bara råkar bli ihop med eller flyttar ihop med någon utan avsikt från början att relationen kommer att vara livslång. Sedan är det ju förstås så att livet inte alltid blir som man tänkt sig. För mig har det inte gått så bra att gifta mig första gången som 18-åring. Hade jag väntat tills jag var 20, så hade jag definitivt inte gift mig överhuvudtaget. Det blev skilsmässa några år senare. Felet bestod i att jag gifte mig utan nödvändiga förutsättningar, vilket jag inte förstod även om jag kände på mig att något var galet. För mig har det tagit tid att lära mig detta, att man kan känna på sig att något är fel, trots att man inte förstår varför, eftersom man så gärna vill och hoppas att det skall bli bra. Nödvändigt är ändå att man måste älska varandra, vara goda vänner och kunna tala med varandra.

Så långt jag kan se har det unga brudparet dessa förutsättningar som är en bra start, vilket gläder mig. Jag tror ändå, trots mina tidigare bittra erfarenheter, på att äktenskapet är en grund för trygghet både för parterna men också för barnen.