Vad är rättvisa?

 På Newsmill finns en artikel idag med rubriken "därför undvek Stefan Löfven att tala om rättvisa.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/07/d-rf-r-undvek-stefan-l-fven-att-tala-om-r-ttvisa
Ordet rättvisa, är en av socialdemokratins paroller. Men ordet betyder uppenbarligen olika saker i olika sammanhang. För Löfven handlar rättvisa enligt artikeln om att alla har ett arbete.


För en del kan det betyda att alla människor på jorden har lika mycket pengar att röra sig med. Om det vore så, skulle vi i Sverige där t.ex. ett hus kostar miljonbelopp vara ytterst fattiga, eftersom hus i varma delar av världen kanske kostar ett par tiotusentalskronor.


För en del kan rättvisa betyda att man har samma lön oavsett vilket yrke man har. Problemet blir då att många skulle undvika att anstränga sig, och ta studielån för att studera till yrken som kräver särskild utbildning.


För en del kan rättvisa betyda att alla i Sverige får en medborgarlön på t.ex. 7 000 kr/mån, oavsett man arbetar eller inte. Man skulle då inte behöva någon socialtjänst som fördelar ut socialbidrag, eller någon administration för att räkna ut bostadsbidrag etc. De som ville skulle då kunna arbeta, och andra som inte vill, leva på medborgarlönen. Jag har aldrig förstått logiken av denna idé, eftersom jag överhuvudtaget inte förstår varifrån dessa pengar skulle tas ifrån. Hur många skulle arbeta om det var helt frivilligt och därmed betala in skatt till denna medborgarlön? En del som anser att då behövs ju inget socialbidrag, förstår inte att många människor idag har socialbidrag/försörjningsstöd under denna nivå (t.ex. om man lever i hushållsgemenskap), eller studerar och bor hemma eller med make/sambo.


Löfvéns tanke om rättvisa utifrån att alla har ett arbete, är god. Samhället borde ge stöd åt alla för att kunna försörja sig själva. Men den svenska modellen bygger på att alla människor vill arbeta och bidra till sin egen försörjning. Socialismens idé om att alla bakar bröd åt varandra, bygger på att alla också bakar sitt bröd. Tanken bygger på att människan i grunden "är god". Människan behöver inte kontrolleras, utan gör det rätta av egen fri vilja. Men ser verkligheten ut så?


I den västerländska samhällsfilosofins historia finns det två breda idéströmningar med en radikalt olikartad människosyn i botten. Den ena strömningen utgår från att människan är ett i grunden destruktivt väsen. Ett humant samhälle kan därför endast komma till stånd genom att det finns effektiva mekanismer för att hålla denna inneboende destruktivitet i schack. Detta är en av konservatismens grund tankar (Hobbes, Burke). Man ser människan som ett i grunden egoistiskt väsen som strävar efter att vinna materiell välfärd, makt och njutning för egen del. Om inte dessa egoistiska drifter regleras genom yttre kontrollmekanismer så riskerar samhället att urarta till ett allas krig mot alla. 


Den andra stora idéströmningen utgår från att människan i grunden är god. Förekomsten av destruktivitet, konflikter och våld i samhället förklaras med att den medfödda godheten på något sätt korrumperats av negativt inflytande från omgivningen. I varierande grad återfinns denna grundsyn i liberalismen och marxismen. Rousseau brukar nämnas som en inspiratör i dessa sammanhang. 


Det talas ibland om att ha "rätt människosyn", vilket innebär att man utgår från att människan i grunden är god, som vill ta ansvar för sig själv, arbeta och vara laglydig. Man anser då att en människa som inte är anpassad i samhället är "sjuk", eftersom det normala är att människan vill vara anpassad. Det är lätt att bli besviken och utbränd som samhällsarbetare om man märker att en människa trots samhällets hjälp, inte anpassar sig till samhället.


Martin Luther talar om att människans vilja är "bunden i synden". Om man inte tar med den bibliska synen på människan, tror jag att man riskerar att bli besviken, bitter och utbränd. Något stämmer inte. Människan kanske får stöd till arbete, pengar och utbildning, men svarar inte upp genom att ta eget ansvar. Bibeln är krass här och säger att "den som inte VILL arbeta, skall heller inte äta". Ofta får man en bild av att kristendomen enbart handlar om alternativ socialtjänst, att vilja hjälpa alla svältande i hela världen. Men ens pengar räcker inte särskilt långt och man blir då snabbt utfattig och kan inte hjälpa någon. Något i denna idé är fel. Felet är att man bara betonar ena sidan - ansvaret att hjälpa den svage, men inte den andra sidan - det egna ansvaret. Sedan är det ju en annan sak om politikers goda humanistiska idéer verkligen är förankrade i verkligheten. Är det verkligen så att alla människor i Sverige i dag, ges möjlighet att försörja sig själva?