Här är en bra artikel av Jonas Melin, Barnabasbloggen:
Israels plats i Guds plan - en reflektion
I
mitt förra
inlägg lovade jag att jag skulle skriva om min syn på
Israel. Jag menade att jag intar en mellanposition mitt emellan två
ytterligheter (t.ex här och
här).
Det här är ett mycket svårt ämne, jag är inte alls någon expert och det
är med viss tveksamhet jag skriver. Jag dristar mig ändå att kortfattat
redogöra för hur jag ser på Israels plats i Guds plan.
Innan jag
sätter igång vill jag ge ett litet omnämnande till två kristna ledare
som troligen påverkat min syn på Israel ganska mycket. Båda är nu hemma
hos Herren och jag mötte dem när jag var en mycket ung man. Den förste är Erik Nilsson. Han
var pastor i Jönköpings baptistförsamling, var den som döpte mig i
januari 1976 och var min pastor under några år. Erik Nilsson hade en
stor kunskap i ämnet och skrev den lilla boken Israel - inte som andra folk (Westerbergs förlag, 1975, 51 sidor). Om du kan få tag i ett ex av den är den värd att läsas.
Den andre är den danske bibelläraren Poul Madsen,
som har haft ett stort inflytande på mitt liv och min tjänst. Han hade
själv varit med och hjälpt danska judar att fly till Sverige under den
nazistiska ockupationen och berättade gärna om den dramatiska räddningen av
7000 danska judar i oktober 1943. Både Erik och Poul var övertygade om
att Gud är inblandad i att judarna återvänt till Palestina och att det
är uppfyllelsen av bibliska profetior.
I
Romarbrevet bearbetar Paulus frågan om Israels plats i Guds plan. Det
något komplicerade förhållandet sammanfattas på ett utmärkt sätt i Rom
11:28-29: "Ser
man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till
utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte
tillbaka sina gåvor och sin kallelse." De verserna får bli
utgångspunkten för min lilla reflektion, som går ut på att även om
judarna förkastat Jesus som Messias och därigenom blivit Guds fiender,
är de fortfarande hans älskade och med i hans plan för framtiden. Min
syn kan sammanfattas under tre rubriker.
Guds folk är de judar och hedningar som är födda på nytt och följer Jesus som Herre och Messias. Romarbrevet visar att man måste göra en skillnad mellan det andliga Israel, som består av alla dem som tror på Jesus, vare sig de är judar eller hedningar, och det fysiska Israel, som är det judiska folket. Paulus skriver:
"Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud och inte av människor" (Rom 2:26-29).
Abraham är fader till detta trons folk: "Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, så att dessa kunde räknas som rättfärdiga. Han skulle också bli far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna utan också följer trons väg, den som vår fader Abraham vandrade redan innan han blev omskuren" (Rom 4:11b-12).
Även bilden av olivträdet i Rom 11:17-24 visar att det bara finns ett enda gudsfolk. De judar som inte tror skärs bort från olivträdet och de hedningar som tror blir inympade. En annan bild som talar för samma sak är muren i det nya Jerusalem (Upp 21:9-14). Det nya Jerusalem symboliserar "lammets hustru", Guds folk i historien, den frälsta skaran. På stadsmurens portar står namnen på Israels tolv stammar och på de tolv grundstenarna står namnen på Jesus tolv apostlar. Detta visar klart att det är kontinuitet mellan Guds folk i det gamla och nya testamentet. Det är ett och samma folk genom tron på Gud.
Man måste
också förstå att Jesus är vägen till frälsning för både judar och
hedningar. När Jesus säger att han är den enda vägen till Gud (Joh 14:6)
och när Petrus säger att det inte finns något annat namn som kan ge
frälsning än namnet Jesus (Apg 4:12) är det till judar de talar.
Evangeliet om Jesus Kristus är först och främst för judarna, men också
för hedningarna (Rom
1:16).
2. Gud har inte förkastat det judiska folket
Men det betyder inte att kyrkan helt har ersatt Israel i Guds plan. Det judiska folket, det fysiska Israel har fortfarande en roll att spela. Att så är fallet tycker jag blir helt klart i Romarbrevets elfte kapitel. När Paulus ställer frågan: "Kanske Gud har förskjutit sitt folk?" (Rom 11:1) är det tydligt att han talar om det judiska folket. Och han svarar nej på frågan dels för att en rest av judar liksom han själv tror på Jesus och dels för att han förväntar sig att hela Israel ska bli räddat i framtiden.
Paulus skriver: "Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav världen rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?" (Rom 11:12) och "Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda?" (Rom 11:15). Detta tycker jag visar att han förväntar sig en omfattande omvändelse av det judiska folket i samband med historiens avslutning. Och när han sen fortsätter så här: "En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet." (Rom 11:25b-26a) kan jag inte förstå det på något annat sätt än att detta är han talar om, även om jag vet att det finns andra tolkningar.
Jag tror att
judarnas
återvändande till landet i vår tid är en del av det profetiska
skeendet och en förberedelse för deras slutliga erkännande av
Jesus som Messias. Det står visserligen ingenting i Nya testamentet om
att judarna ska återvända till landet, även om det antyds av Jesus i Luk
21:24 när han säger om det judiska folket: "De skall falla för
svärdsegg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem
skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi."
Men även om Nya testamentet inte talar om judarnas återvändande så finns det omtalat i profetior i det Gamla testamentet. Och åtminstone en del av dessa profetior tror jag handlar om det som sker i vår tid, inte minst Sakarjas tolfte kapitel, som jag tror beskriver judarna i Jerusalem under tiden strax före Jesus återkomst och hur de omvänder sig till Herren. Så min övertygelse är att judarnas återvändande till Palestina under 1900-talet har med profetiorna att göra.
Men även om Nya testamentet inte talar om judarnas återvändande så finns det omtalat i profetior i det Gamla testamentet. Och åtminstone en del av dessa profetior tror jag handlar om det som sker i vår tid, inte minst Sakarjas tolfte kapitel, som jag tror beskriver judarna i Jerusalem under tiden strax före Jesus återkomst och hur de omvänder sig till Herren. Så min övertygelse är att judarnas återvändande till Palestina under 1900-talet har med profetiorna att göra.
3. Vi bör arbeta för en rättvis fred i det heliga landet
Men detta
betyder inte att man som kristen måste stödja allt som staten Israel
gör. Som kristen bör man istället arbeta för fred och rättvisa för alla
folk som lever i det heliga landet (det vi kallar Israel och Palestina).
Man
måste ställa höga moraliska krav på staten Israel (vilket även
Mose lag gör) och bör inte försvara staten Israel ifall den handlar
omoraliskt. Vi bör helt enkelt bygga relationer både till judar och
araber och arbeta för en fred som omfattar alla och är rättvis.
Vi måste också komma ihåg att många palestinier är våra bröder och systrar i Kristus och ge dem vårt helhjärtade stöd. Evangeliskt kristna palestinier kan man få kontakt med via Bethlehem Bible College eller Pentecostals and Charismatics for Peace and Justice. Samtidigt som man engagerar sig för palestiniernas situation bör man förstå att det finns mycket hat mot Israel och mycket propaganda som bottnar i ett hat mot Gud och hans löften. Judarna har följts av hat genom hela historien, helt enkelt därför att de påminner om att det finns en Gud som styr historien mot ett mål. Det är lätt att man hamnar på ena eller andra sidan i konflikten. En del kristna står helt på Israels sida och andra ställer sig helt på palestiniernas sida i konflikten. Det är lätt att bli ensidig. Jag tror att man bör se båda sidorna och verka för en hållbar fred. "Blessed are the peacemakers", sa Jesus i Matt 5:9. Det gäller även i det heliga landet. Det är i alla fall vad jag tror. /Jonas Melin.
Vi måste också komma ihåg att många palestinier är våra bröder och systrar i Kristus och ge dem vårt helhjärtade stöd. Evangeliskt kristna palestinier kan man få kontakt med via Bethlehem Bible College eller Pentecostals and Charismatics for Peace and Justice. Samtidigt som man engagerar sig för palestiniernas situation bör man förstå att det finns mycket hat mot Israel och mycket propaganda som bottnar i ett hat mot Gud och hans löften. Judarna har följts av hat genom hela historien, helt enkelt därför att de påminner om att det finns en Gud som styr historien mot ett mål. Det är lätt att man hamnar på ena eller andra sidan i konflikten. En del kristna står helt på Israels sida och andra ställer sig helt på palestiniernas sida i konflikten. Det är lätt att bli ensidig. Jag tror att man bör se båda sidorna och verka för en hållbar fred. "Blessed are the peacemakers", sa Jesus i Matt 5:9. Det gäller även i det heliga landet. Det är i alla fall vad jag tror. /Jonas Melin.
Här är en intressant artikel av Krister Renard, bloggen Gluefox:
"Betrakta nedanstående bild (klicka på bilden för att förstora) från
BBC:s hemsida, hämtad för några dagar sedan från den avdelning som
handlar om den kommande Olympiaden i London 2012.
Palestinas huvudstad är således, enligt BBC, Jerusalem medan Israels huvudstad (som är Jerusalem) inte nämns. Och då hör till saken att det inte ens existerar någon palestinsk stat, och en stat som inte existerar kan knappast ha någon huvudstad.
Palestinierna hävdar att de bebott det område, som idag kallas Israel plus Västbanken och Gaza, ”sedan urminnes tider” (ett uttryck som intill tröttsam upprepning används av muslimerna och som västerländska media kritiklöst accepterar, trots att det inte stämmer med fakta). Det som idag kallas Israel (plus Västbanken) var ett judiskt land redan 1240 f Kr, dvs nästan 1900 år innan det fanns några araber där (palestinierna är för övrigt inget eget folk, de är helt enkelt araber som bott i området kortare eller längre tid – de allra flesta har sina rötter där mindre än 100 år bakåt i tiden). Idag hävdar araberna (och många västerländska media) att judarna är inkräktarna, som den ursprungliga befolkningen, dvs araberna, i sin stora välvilja möjligen skulle kunna tillåta bo i landet om de underkastar sig islam och lever under förtryck (Hamas är mer inne på linjen att de skall utrotas).
I 1917 års svenska bibelöversättning förekommer i Gamla Testamentet (vilket är exakt samma sak som judarnas Heliga Skrift, bortsett från att böckerna står i annan ordning) ordet "Jerusalem" 529 gånger. ”Davids stad” (en synonym för Jerusalem) förekommer 49 gånger och ”Sion”, som i allmänhet syftar på Tempelberget i Jerusalem, förekommer 113 gånger i samma text. Det finns ingen stad på jorden som är så starkt förknippad med det judiska folket som Jerusalem! I Koranen förekommer inte ordet ”Jerusalem” explicit en enda gång (ange i så fall vilken sura och vers tack – men det kan du inte, eftersom ordet inte finns där). Det finns en sura, 17:1, som handlar om Muhammeds nattliga himmelsfärd, som enligt islams uttolkare nämner Jerusalem indirekt (Al Aqsa). Men det är en ren tolkning. Versen lyder:
Trots att bevisen för judisk anknytning till Jerusalem är överväldigande (att förneka detta kräver oanade nivåer av hjärndödhet alternativt oärlighet) och trots att det knappast finns några som helst bevis för att islam har någon anknytning till Jerusalem (annat än att man med våld erövrade staden 634 e Kr), hävdar palestinierna att detta varit deras stad ”sedan urminnes tider” och att judarna inte har någon som helst anknytning till staden (detta påstod t ex Arafat gång på gång). Hur fräck får man vara egentligen? Men det värsta är inte arabernas fräckhet. De har ju i alla fall ett syfte med att ljuga. Det värsta är Godhetskörens ofattbara naivitet, när man köper detta budskap.
Allt fler västerländska media har som sagt börjat acceptera den arabiska historieversionen, vilket t ex framgår av bilden ovan. Vid flera tillfällen har man i västerländska media (bl a BBC) ifrågasatt om det överhuvudtaget funnits ett judiskt tempel i Jerusalem.
När jag ser denna bild grips jag av en stor sorg. En gång i tiden hade BBC:s program en oerhört hög nivå. Under mina år till sjöss (jag har säkert berättat om detta i tidigare bloggar) lyssnade jag och många andra ombord varje dag på BBC:s nyheter, som sändes på kortvåg (för dig som är ung kan jag nämna att kortvåg är radiovågor som ligger mellan 4 Mhz – uttalas ”megahertz” – och 30 Mhz och som i princip täcker hela jorden – innan kommunikationssatelliter fanns användes kortvågsbanden flitigt). Man kunde, tack vare att sändningarna var på kortvåg, lyssna på BBC oavsett var på jorden man befann sig. BBC var på den tiden oerhört noggranna när det gällde att vara objektiva, och åsikter var absolut förbjudna i själva nyhetsprogrammen. Där skulle man bara rapportera vad som hänt, utan några kommentarer (precis som det skall vara).
Idag har BBC tyvärr reducerats till en proarabisk propagandacentral (ungefär som SR och SVT), vilket kanske inte är så konstigt när man i programtablåerna och eftertexterna ser vad många av deras reportrar heter i förnamn (Muhammed, Abdullah, Omar etc). Detta gör mig sorgsen. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende men kan gå fort att förlora. Jag har sett diverse elaka förslag på nätet om att BBC (British Broadcasting Corporation) borde byta namn till PBC (Palestinian Broadcasting Corporation). Kanske mina läsare har några lämpliga förslag när det gäller motsvarande namnbyte för SR och SVT?
Vi kan idag se hur muslimer medvetet utbildar sig till journalister och infiltrerar västerländska media. På så sätt får man ett allt större inflytande över den offentliga debatten. Det är precis samma strategi som vänsterrörelserna tillämpade på 1970-talet och framåt, när man uppmanade sina medlemmar att bli journalister, lärare, poliser och militärer. Skälet är ganska uppenbart. Vill man påverka och på sikt ta över ett samhälle, underlättar det betydligt om man har så många anhängare som möjligt utspridda i statsapparaten och dess bihang. Det är av detta skäl muslimer (med undantag för druserna, som inte räknas som riktiga muslimer av de "riktiga" muslimerna) inte får göra militärtjänst i Israel eller bli poliser. Med tanke på att vi i Sverige ger bl a muslimer förtur till polishögskolorna, vill jag rekommendera svenska poliser att också ha ett öga bakåt vid eventuella kommande konfrontationer mellan polis och muslimska grupper i vårt land.
Bilden ovan avslöjar tyvärr tillståndet på BBC när det gäller objektivitet och sanningskärlek. Givetvis har många skrivit och klagat på de osanna påståendena om Jerusalems status, och eftersom BBC åtminstone (till skillnad från SR och SVT) försöker hålla ett sken av objektivitet (jag tror till och med att de vill vara objektiva, men har svårt att stå emot trycket från alla araber som smugit sig in på redaktionerna), har de ändrat texten så att man nu som Israels huvudstad anger ”Jerusalem, though most foreign embassies are in Tel Aviv” (Jerusalem, fastän de flesta utländska ambassader ligger i Tel Aviv), vilket formellt är korrekt. Beträffande Palestina så står det nu ”Intended seat of government: East Jerusalem. Ramallah serves as administrative capital” (Avsedd plats för regering: Östra Jerusalem. Ramallah tjänar som administrativ huvudstad).
Läsaren kan själv kolla genom att gå till BBC:s sida som räknar upp de länder, som deltar i Olympiaden 2012, och se vad som skrivs om Israel respektive Palestina. Klicka på respektive flagga!
Det var ju bra att de rättade, men ovanstående visar hur man instinktivt och per automatik missgynnar Israel, och först när man får påpekanden om felaktigheter så ändrar man (SR och SVT ändrar aldrig någonsin om de inte fälls av Granskningsnämnden, vilket är extremt ovanligt – Granskningsnämndens ledamöter tycks vara handplockade för optimal politisk korrekthet). Just här var BBC ju nästan tvingade att ändra, eftersom det är lätt att bevisa vad som gäller.
Apropå Olympiaden i London så har Israel begärt att man under öppningsceremonin skall hålla en tyst minut för offren vid massakern under Olympiaden i München 1972, där palestinska terrorister mördade 11 israeliska idrottsmän. Detta med anledning av att massakern skedde för 40 år sedan. IOC har vägrat att göra detta (vilket är lika väntat som FN:s antiisraeliska hållning – båda dessa organisationer styrs ju till största delen av icke-demokratiska skurkstater). NBC:s sportkommentator, Bob Costas, har dock sagt att han i sitt program kommer att framföra en protest under ceremonin.
Hatet mot Israel och det judiska folket är omöjligt att förstå med intellektets hjälp. Trots att psykologer och sociologer vetenskapligt studerat människa och samhälle i hundratals år, har man ännu inte kommit ett enda steg närmare att kunna förklara eller förhindra våld och hat. Hösten 1990 hade man ett symposium i Oslo på temat "hatets anatomi". Ledande psykologer, sociologer, politiker, författare etc hade samlats för att försöka förklara vad hat egentligen är och hur det uppstår (även USA:s förre president Jimmy Carter var där). En av de slutsatser man kom fram till var att det är omöjligt att finna en rationell förklaring till företeelser som Nazitysklands judeutrotningar eller röda khmerernas illdåd i Kampuchea.
Ondskans ursprung låter sig tydligen inte förklaras med hjälp av psykologins inomvärldsliga mekanismer. Orsaken till detta är att ondskan, enligt min mening, inte är ett psykologiskt eller medicinskt problem, utan ett andligt problem. Välkommen till Sagan om Ringen! I verkligheten finns både orcher och andra obehagliga varelser (du som läst eller sett Sagan om Ringen vet vad jag menar). I den verkliga världen ser visserligen ondskans hantlangare inte lika läskiga ut som orcherna i sagans värld. Men ondskan, iklädd en vacker skepnad, är desto farligare. Det är därför som Djävulen i Bibeln kallas Lucifer – Ljusets Ängel. Han var den vackraste av alla Guds skapelser. Det är därför ondskan är så förförande.
Allt eftersom islams inflytande i Västvärlden ökar, kommer Europa och USA att bli alltmer fientliga gentemot den judiska staten Israel. Enligt Bibeln kommer hela världen att någon gång i framtiden (det kan röra sig om några 10-tals år eller kanske 50 år eller mer, ingen vet) dra upp mot Israel för att utplåna landet och det judiska folket (kanske var Natos angrepp på Khadaffis Libyen en generalrepetition inför detta – Sosialistiskt Venstreparti i Norge krävde för övrigt vid partistämman 2011 att Världssamfundet skall ingripa mot Israel nästa gång landet "angriper" Gaza, däremot har detta parti så vitt jag vet inte krävt att Världssamfundet skall ingripa mot President Assad i Syrien, som håller på och bombar ihjäl sitt eget folk).
När Israel någon gång i framtiden angrips av alla världens nationer, kommer enligt Bibeln, Gud att träda fram öppet och strida för sitt folk. Hur det då går för ondskans arméer kan man läsa om i Uppenbarelseboken. Bibeln säger mycket klart att den som förbannar Israel själv skall bli förbannad!"
Palestinas huvudstad är således, enligt BBC, Jerusalem medan Israels huvudstad (som är Jerusalem) inte nämns. Och då hör till saken att det inte ens existerar någon palestinsk stat, och en stat som inte existerar kan knappast ha någon huvudstad.
Palestinierna hävdar att de bebott det område, som idag kallas Israel plus Västbanken och Gaza, ”sedan urminnes tider” (ett uttryck som intill tröttsam upprepning används av muslimerna och som västerländska media kritiklöst accepterar, trots att det inte stämmer med fakta). Det som idag kallas Israel (plus Västbanken) var ett judiskt land redan 1240 f Kr, dvs nästan 1900 år innan det fanns några araber där (palestinierna är för övrigt inget eget folk, de är helt enkelt araber som bott i området kortare eller längre tid – de allra flesta har sina rötter där mindre än 100 år bakåt i tiden). Idag hävdar araberna (och många västerländska media) att judarna är inkräktarna, som den ursprungliga befolkningen, dvs araberna, i sin stora välvilja möjligen skulle kunna tillåta bo i landet om de underkastar sig islam och lever under förtryck (Hamas är mer inne på linjen att de skall utrotas).
I 1917 års svenska bibelöversättning förekommer i Gamla Testamentet (vilket är exakt samma sak som judarnas Heliga Skrift, bortsett från att böckerna står i annan ordning) ordet "Jerusalem" 529 gånger. ”Davids stad” (en synonym för Jerusalem) förekommer 49 gånger och ”Sion”, som i allmänhet syftar på Tempelberget i Jerusalem, förekommer 113 gånger i samma text. Det finns ingen stad på jorden som är så starkt förknippad med det judiska folket som Jerusalem! I Koranen förekommer inte ordet ”Jerusalem” explicit en enda gång (ange i så fall vilken sura och vers tack – men det kan du inte, eftersom ordet inte finns där). Det finns en sura, 17:1, som handlar om Muhammeds nattliga himmelsfärd, som enligt islams uttolkare nämner Jerusalem indirekt (Al Aqsa). Men det är en ren tolkning. Versen lyder:
Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken! Han är förvisso den Hörande, den Seende. (Zetterstéens översättning från 1917)"Tjänaren" i texten är uppenbarligen Muhammed. Vad som menas med "det allra avlägsnaste templet" (al-masdjid al-aksa), eller som det står i en annan översättning "den mest avlägsna böneplatsen", är långt ifrån klart, men enligt den islamska tolkningen så avses det som idag brukar kallas Tempelberget i Jerusalem. Al-Aqsa-moskén har fått sitt namn efter denna vers, men denna moské tillkom på 700-talet dvs ca 100 år efter att ovanstående vers skrevs. Denna moské är således i efterhand döpt efter ovanstående sura och bevisar inte på något sätt att den ursprungliga texten avser en plats i Jerusalem.
Trots att bevisen för judisk anknytning till Jerusalem är överväldigande (att förneka detta kräver oanade nivåer av hjärndödhet alternativt oärlighet) och trots att det knappast finns några som helst bevis för att islam har någon anknytning till Jerusalem (annat än att man med våld erövrade staden 634 e Kr), hävdar palestinierna att detta varit deras stad ”sedan urminnes tider” och att judarna inte har någon som helst anknytning till staden (detta påstod t ex Arafat gång på gång). Hur fräck får man vara egentligen? Men det värsta är inte arabernas fräckhet. De har ju i alla fall ett syfte med att ljuga. Det värsta är Godhetskörens ofattbara naivitet, när man köper detta budskap.
Allt fler västerländska media har som sagt börjat acceptera den arabiska historieversionen, vilket t ex framgår av bilden ovan. Vid flera tillfällen har man i västerländska media (bl a BBC) ifrågasatt om det överhuvudtaget funnits ett judiskt tempel i Jerusalem.
När jag ser denna bild grips jag av en stor sorg. En gång i tiden hade BBC:s program en oerhört hög nivå. Under mina år till sjöss (jag har säkert berättat om detta i tidigare bloggar) lyssnade jag och många andra ombord varje dag på BBC:s nyheter, som sändes på kortvåg (för dig som är ung kan jag nämna att kortvåg är radiovågor som ligger mellan 4 Mhz – uttalas ”megahertz” – och 30 Mhz och som i princip täcker hela jorden – innan kommunikationssatelliter fanns användes kortvågsbanden flitigt). Man kunde, tack vare att sändningarna var på kortvåg, lyssna på BBC oavsett var på jorden man befann sig. BBC var på den tiden oerhört noggranna när det gällde att vara objektiva, och åsikter var absolut förbjudna i själva nyhetsprogrammen. Där skulle man bara rapportera vad som hänt, utan några kommentarer (precis som det skall vara).
Idag har BBC tyvärr reducerats till en proarabisk propagandacentral (ungefär som SR och SVT), vilket kanske inte är så konstigt när man i programtablåerna och eftertexterna ser vad många av deras reportrar heter i förnamn (Muhammed, Abdullah, Omar etc). Detta gör mig sorgsen. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende men kan gå fort att förlora. Jag har sett diverse elaka förslag på nätet om att BBC (British Broadcasting Corporation) borde byta namn till PBC (Palestinian Broadcasting Corporation). Kanske mina läsare har några lämpliga förslag när det gäller motsvarande namnbyte för SR och SVT?
Vi kan idag se hur muslimer medvetet utbildar sig till journalister och infiltrerar västerländska media. På så sätt får man ett allt större inflytande över den offentliga debatten. Det är precis samma strategi som vänsterrörelserna tillämpade på 1970-talet och framåt, när man uppmanade sina medlemmar att bli journalister, lärare, poliser och militärer. Skälet är ganska uppenbart. Vill man påverka och på sikt ta över ett samhälle, underlättar det betydligt om man har så många anhängare som möjligt utspridda i statsapparaten och dess bihang. Det är av detta skäl muslimer (med undantag för druserna, som inte räknas som riktiga muslimer av de "riktiga" muslimerna) inte får göra militärtjänst i Israel eller bli poliser. Med tanke på att vi i Sverige ger bl a muslimer förtur till polishögskolorna, vill jag rekommendera svenska poliser att också ha ett öga bakåt vid eventuella kommande konfrontationer mellan polis och muslimska grupper i vårt land.
Bilden ovan avslöjar tyvärr tillståndet på BBC när det gäller objektivitet och sanningskärlek. Givetvis har många skrivit och klagat på de osanna påståendena om Jerusalems status, och eftersom BBC åtminstone (till skillnad från SR och SVT) försöker hålla ett sken av objektivitet (jag tror till och med att de vill vara objektiva, men har svårt att stå emot trycket från alla araber som smugit sig in på redaktionerna), har de ändrat texten så att man nu som Israels huvudstad anger ”Jerusalem, though most foreign embassies are in Tel Aviv” (Jerusalem, fastän de flesta utländska ambassader ligger i Tel Aviv), vilket formellt är korrekt. Beträffande Palestina så står det nu ”Intended seat of government: East Jerusalem. Ramallah serves as administrative capital” (Avsedd plats för regering: Östra Jerusalem. Ramallah tjänar som administrativ huvudstad).
Läsaren kan själv kolla genom att gå till BBC:s sida som räknar upp de länder, som deltar i Olympiaden 2012, och se vad som skrivs om Israel respektive Palestina. Klicka på respektive flagga!
Det var ju bra att de rättade, men ovanstående visar hur man instinktivt och per automatik missgynnar Israel, och först när man får påpekanden om felaktigheter så ändrar man (SR och SVT ändrar aldrig någonsin om de inte fälls av Granskningsnämnden, vilket är extremt ovanligt – Granskningsnämndens ledamöter tycks vara handplockade för optimal politisk korrekthet). Just här var BBC ju nästan tvingade att ändra, eftersom det är lätt att bevisa vad som gäller.
Apropå Olympiaden i London så har Israel begärt att man under öppningsceremonin skall hålla en tyst minut för offren vid massakern under Olympiaden i München 1972, där palestinska terrorister mördade 11 israeliska idrottsmän. Detta med anledning av att massakern skedde för 40 år sedan. IOC har vägrat att göra detta (vilket är lika väntat som FN:s antiisraeliska hållning – båda dessa organisationer styrs ju till största delen av icke-demokratiska skurkstater). NBC:s sportkommentator, Bob Costas, har dock sagt att han i sitt program kommer att framföra en protest under ceremonin.
Hatet mot Israel och det judiska folket är omöjligt att förstå med intellektets hjälp. Trots att psykologer och sociologer vetenskapligt studerat människa och samhälle i hundratals år, har man ännu inte kommit ett enda steg närmare att kunna förklara eller förhindra våld och hat. Hösten 1990 hade man ett symposium i Oslo på temat "hatets anatomi". Ledande psykologer, sociologer, politiker, författare etc hade samlats för att försöka förklara vad hat egentligen är och hur det uppstår (även USA:s förre president Jimmy Carter var där). En av de slutsatser man kom fram till var att det är omöjligt att finna en rationell förklaring till företeelser som Nazitysklands judeutrotningar eller röda khmerernas illdåd i Kampuchea.
Ondskans ursprung låter sig tydligen inte förklaras med hjälp av psykologins inomvärldsliga mekanismer. Orsaken till detta är att ondskan, enligt min mening, inte är ett psykologiskt eller medicinskt problem, utan ett andligt problem. Välkommen till Sagan om Ringen! I verkligheten finns både orcher och andra obehagliga varelser (du som läst eller sett Sagan om Ringen vet vad jag menar). I den verkliga världen ser visserligen ondskans hantlangare inte lika läskiga ut som orcherna i sagans värld. Men ondskan, iklädd en vacker skepnad, är desto farligare. Det är därför som Djävulen i Bibeln kallas Lucifer – Ljusets Ängel. Han var den vackraste av alla Guds skapelser. Det är därför ondskan är så förförande.
Allt eftersom islams inflytande i Västvärlden ökar, kommer Europa och USA att bli alltmer fientliga gentemot den judiska staten Israel. Enligt Bibeln kommer hela världen att någon gång i framtiden (det kan röra sig om några 10-tals år eller kanske 50 år eller mer, ingen vet) dra upp mot Israel för att utplåna landet och det judiska folket (kanske var Natos angrepp på Khadaffis Libyen en generalrepetition inför detta – Sosialistiskt Venstreparti i Norge krävde för övrigt vid partistämman 2011 att Världssamfundet skall ingripa mot Israel nästa gång landet "angriper" Gaza, däremot har detta parti så vitt jag vet inte krävt att Världssamfundet skall ingripa mot President Assad i Syrien, som håller på och bombar ihjäl sitt eget folk).
När Israel någon gång i framtiden angrips av alla världens nationer, kommer enligt Bibeln, Gud att träda fram öppet och strida för sitt folk. Hur det då går för ondskans arméer kan man läsa om i Uppenbarelseboken. Bibeln säger mycket klart att den som förbannar Israel själv skall bli förbannad!"
Av Krister Renard.
Här kommer en till artikel från Newsmill:
Palestinierna är ett påhittat folk
Publicerad: 2011-12-21 12:12, Uppdaterad: 2012-07-20 10:07
Roar Sørensen, utbildad vid Hebrew
University och tidigare Israelbo: Republikanen Newt Gingrich orsakade en
storm när han sade att det inte finns något palestinskt folk. Men han
har rätt i att den palestinska identitet har skapats för att användas
som ett vapen mot Israel.
Om författaren
Roar Sørensen har två masters från Hebrew University i Jerusalem (en i Israelsk politik och samhälle och en annan i judisk civilisation) och har bott i Jerusalem i åtta år.Huvudförhandlaren för den palestinska myndigheten (PA), Saeb Erekat, svarade med att säga att detta är "den mest rasistiska kommentar jag någonsin har hört." PA:s premiärminister, Salam Fayyad, beskrev Gingrichs kommentarer som "en helt oacceptabel snedvridning av historisk sanning... Det palestinska folket har bebott landet sedan historiens början. Människor som Gingrich måste rådfråga historien." Men Gingrich, som har en doktorsexamen i modern europeisk historia, backade inte i sitt uttalande dagen efter: "Är vad jag sade sakligt korrekt? Ja! Är det historiskt sant? Ja! Någon borde ha modet att säga sanningen."
Motståndet mot Gingrichs uttalande är förväntat. Tvåstatslösningen bygger på godkännandet av påståendet att det finns ett palestinskt folk som har berövats sin mark, sin nation och sina heliga platser. Om det aldrig funnits et sådant folk eller nation; aldrig funnits en palestinsk huvudstad i Jerusalem; aldrig funnits en palestinsk kung, sultan eller president; aldrig funnits en typisk palestinsk kultur; aldrig funnits ett specifikt palestinskt territorium; aldrig funnits palestinska nationalpoeter och aldrig funnits ett ärorikt förflutet, då är "det palestinska fallets" legitimitet idag allvarligt skadad.
Mycket av den senaste debatten har dock varit en meningslös övning eftersom debattanterna inte har kommit överens om definitionerna. Till exempel: Vad är ett folk? Vad är en nation? Vad är en stat? Är dessa unika, identiska eller överlappande? Hur kommer ett folk, en nation eller en stat till? Är detta en etnisk eller är det en kulturell och språklig fråga? Är det en fråga om gammalt upphov, om en gemensam historia, eller om politiska beslut? Är det et resultat av industrialisering och gemensamma intressen bland invånarna i ett visst område? Frågorna är många, och det finns delade åsikter bland forskare. Svaret är förmodligen att det är en kombination av allt detta i varierande grad.
I den gällande frågan finns det dock vissa fakta som måste klargöras för att kunna ta en välgrundad ställning. Gingrich sade "palestinierna" är ett påhittat folk - och i detta råder det inget tvivel om att han har rätt. "Palestinierna" är ett modernt påfund som kan dateras mindre än hundra år tillbaka. Men man kan också fråga; hur är det med USA eller "amerikanarna"? USA är en stat med många folkslag, dvs. många etniska grupper. "Amerikaner" är en konstgjord eller påhittad konstruktion. Man kan också fråga vad skillnaden är mellan Norge och Sverige. De har särskilda territoriella gränser, men finns det etniska skillnader? Blev inte dessa nationer, folk och identiteter också uppfunna; bara det att det var för omkring 1000 år sedan?
Faktum är att identitet är en utvecklingsprocess. Detta gäller också för nationell identitet även om detta oftast tar längre tid än personlig identitet. I princip är nästan alla arabstater uppfinningar från förra århundradet, europeiska uppfinningar som gjorts av kolonialmakterna. Till exempel fanns det inga jordanier på 1800-talet. Vad beträffar palestinierna, kallades alla medborgare i territoriet som utgjorde det britiske mandatet, vare sig de var judar eller araber, för palestinier. Under mandatperioden intensifierades konflikten mellan araber och judar. Om palestinierna som vi känner dem idag existerade vid den tidpunkten, hur kunde då britterna på ett meningsfullt sätt ha använt denna terminologi för båda grupperna? Men vid den tiden fanns det inga palestinier, och faktisk motsatte araberna i området sig starkt uttrycket. Det sågs som ett europeiskt och kolonialt påfund.
På samma sätt, varför krävde FN:s delningsplan från 1947 upprättandet av en judisk och en arabisk stat? Borde det inte ha varit "judisk och palestinsk"? Svaret är åter igen uppenbart; det fanns inga palestinier - det fanns araber. Araberna i det brittiska Palestinamandatet ansågs inte vara en separat enhet som ett folk, men en del av det arabiska folket. (Bland araberna finns också mångfald, men det kan lämnas åt sidan i denna diskussion.)
I debatten som följde Gingrichs kommentar, hävdades det att Israel också är en påhittad nation; dvs. en modern uppfinning. Om man ser på staten Israel, ja, då uppfanns- eller snarare återuppfanns den 1948. Men om vi talar om den judiska nationen som ett folk, är den inte ett modernt påhitt. Judarna är ett gammalt folk, erkända i tusentals år, oavsett var de bodde, som en separat enhet med en separat kultur, språk och religion. Det kan inte sägas om "palestinierna."
Om vi, till exempel, skulle ha frågat Galileo Galilei eller någon annan person som levde i början av 1600-talet vad han tycker om palestinierna, skulle han inte ha förstått frågan. Det fanns inget sådant. Vi kunde å andra sidan ha frågat honom om vad han anser om judarna, och han skulle förmodligen ha en stark åsikt på ett eller annat sätt. Detsamma gäller oavsett vilket århundrade vi väljer i historien. Om vi å andra sidan frågar om araber istället för palestinier, skulle svaret ha varit annorlunda. Det arabiska folket har funnits i århundraden, och de palestinska araberna är en del av detta gamla folk. (Sant nog blev araberna och muslimerna kallade saracener under långa perioder, men det er irrelevant i detta sammanhang.)
Uppfinnandet av ett folk och en nation är ett resultat av många faktorer bland vilka den etniska faktorn är dominerande. Men även om frågan om själva uppfinningen är viktig att förstå, är nog orsaken till denna uppfinning än viktigare. Om vi talar om de palestinska araberna, kan ursprunget till en palestinsk identitet spåras ganska specifikt till händelser som ägde rum 1920, men först efter bildandet av Israel och särskilt efter Sexdagarskriget 1967, vann denna identitet terräng bland mängder av folket.
Motiveringen bakom påhittandet av denna identitet var att bekämpa sionismen. På 1920-talet tog kampen form av attacker mot judiska bosättare och judisk egendom. Efter kriget 1948 vägrade arabstaterna att ta emot de palestinsk-arabiska flyktingarna för att kunna använda dem som ett vapen mot Israel. Dessa palestinska arabers lidande under de senaste 50 åren har i stor utsträckning lett till uppkomsten av den palestinska identiteten.
Så, är "palestinierna" ett påhittat folk? Absolut - liksom många andra! Men den mer relevanta frågan är: Är den palestinska identiteten en legitim identitet?
Och det är där de stora frågetecknen överflödar. Det huvudsakliga syftet bakom skapandet av "palestinierna" var, och verkar vara fram till denna dag, att bekämpa sionismen, att bekämpa Israel. (Detta är naturligtvis inte sant för alla som kallar sig palestinier, men här talar vi om uppkomsten till fenomenet en palestinsk identitet.) Om man skulleargumentera för detta skulle det kräva en längre artikel, men här kan det bara hänvisas till Fatah:s, PLO:s, och Hamas' charter samt deras officiella emblem som visar en palestinsk flagga som täcker hela Israel.
Mot bakgrund av judarnas urgamla existens och närvaro i landet Israel, och med tanke på det lidande som de genomgick under århundraden i diasporan, enbart på grund av att de identifierades som judar, är deras återvändande till sitt gamla hemland en rättvis sak. Detta bekräftades också av det internationella samfundet, och bildandet av en judisk stat i det bibliska Israel fick därför kraft av internationell rätt i San Remo 1920. Judarna är inte ockupanter eller kolonisatörer av Israel, de återvänder till den enda plats de någonsin på riktigt har kallat hemma. Skapandet av ett folk, "palestinierna", i syfte att besegra judarnas återkomst är därför inte en legitim sak.
Å detta måste tilläggas ett viktigt påpekande: Det faktum att den palestinska identitet har skapats för att användas som ett vapen mot Israel förnekar naturligtvis inte de palestinska arabernas individuella rättigheter. De har individuella och mänskliga rättigheter, liksom de judar som bor i området. Israel erkänner detta och fungerar därför enligt vedertagna demokratiska regler med lika rättigheter för alla. Men frågan som uppstår som ett resultat av allt detta är om de palestinska araberna har rätt till en stat? Ovanstående sätter ett stort frågetecken till legitimiteten bakom en palestinsk stat.
Röran som skapades i kölvattnet av Gingrichs uttalande avslöjar att frågan om ett palestinskt folk inte är självklar - inte ens hos dem som är för upprättandet av en palestinsk stat. Det finns en hel del politiska manövrar kopplat till detta kontroversiella ämne. Intressant är att även om många attackerade Gingrich för hans uttalande, lyckades få säga något substantiellt mot hans påstående. Men det är svårt att se hur det att dölja klara historiska fakta och stödja illegitima krav kan bidra till "en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar