Tankarna går till de drabbade i kravallerna i Husby. Invånarna och poliser som arbetar för att skydda dessa, befinner sig i en omänskligt otrygg situation. Samtidigt ser man i debatten att våldet anses vara förståeligt p.g.a. klasskillnader och utsatthet etc. Även om ingen vill försvara våldet, så kan det ändå uppfattas så. I andra sammanhang som vid kvinno- eller barnmisshandel, fördöms ju alltid våldshandlingen utan att man försöker hitta en förklaring eller förståelse av handlingen. Klart är dock att man behöver hitta lösningar för att få ungdomarna att bli delaktiga i samhället. Nu verkar det brinna överallt enligt journalisterna. Undrar bara hur många bränder som orsakats av att tidningarna betalar privatpersoner för bilder och filmer...
Edith Escobar skriver en bra artikel på Newsmill att det som händer i Husby inte är ett invandrarproblem, ett
integrationsproblem, ett problem om utanförskap, utan det handlar om ett
attitydproblem;
att förstå våldet i husby föder bara mer våld
Dick Erixon skriver i Världen idag att "om någon uppfyller mina rättigheter har jag bara fått
vad jag ska ha, jag har ingen anledning att visa uppskattning. Detta
socialistiska tänkande står i direkt strid med de kristna värderingar
som präglat vårt samhälle och utgår ifrån att alla människor inte bara
har samma rätt utan också eget ansvar. ..När tacksamhet ersätts av aggressiva rättighetskrav och anklagelser om
att man inte fått tillräckligt, är det början på slutet för
civilisationen. Samhället slits sönder. Det borde leda till eftertanke";
Tacksamhet för att ha en fristad
Den mänskliga onda naturens inställningen är att om man inte har det tillräckligt bra, finns heller ingen anledning till tacksamhet, och tillräckligt bra blir det aldrig. Det finns alltid någon som har det bättre. Jesus kom med fred/fridsbudskapet och de glada nyheterna (evangelium) till världen. Världen skulle vara en
betydligt bättre plats om människor tackar Gud i livets alla omständigheter. Det är grunden för tillfredsställelse.
