måndag 11 november 2013

Var finns Gud på Filippinerna?

Tragiken i Filippinerna griper väl tag i oss alla. Har själv i min utvidgade familj, släktingar på drabbade områden där. Bilder på TV av skälvande små söta barn mitt i förödelsen är gripande. Är Gud skyldig till detta? Om Gud har all makt, varför tillåter han sådan tragedi? Eller har kanske inte Gud all makt ändå? Gud kanske bara startat upp världen som en klocka, och har sedan lämnat den åt sitt öde? Det brukar sägas att det finns tre alternativ:
1. Gud har all makt. Gud är skyldig. Människan är oskyldig.
2. Gud har inte all makt. Gud är oskyldig. Människan är skyldig.
3. Gud finns inte. Människan är skyldig.

Jag utgår från att Gud finns. Då är frågan: Om Gud är god (vilket Bibeln lär). Varför tillåter då Gud det onda? Är Gud en tyrann? I Bibeln finns berättelser om människor som ställt dessa frågor, t.ex. Job. Gud prövade honom. Men är då Gud orättvis. Om Gud ligger bakom alla katastrofer, eller i alla fall inte stoppar dem - vad har då dessa människor gjort för ont, som inte vi andra gjort som inte är lika hårt drabbade?

Nej, vi är inte godare bara för att vi inte lider lika mycket som dem. Jesus svarade sina lärjungar när dessa frågade vem som hade syndat för att en person drabbats av lidande. Jesus svarar då att det varken är mannen själv eller föräldrarna som hade syndat (Johannes 9:2). Man kan därför inte dra sådana slutsatser. Död och lidande finns på jorden. Solen lyser över både onda och goda.

Vi kommer nog aldrig att kunna lösa teodicéproblemet (Hur kan Gud både vara allsmäktig och god samtidigt). Klart är att Bibelns budskap gör det omöjligt att höra om lidande utan att hjälpa till på något sätt. I Johannes 3:17 - "Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?". Det betyder inte att man ger till tiggare som vill leva på andras bröd utan att vilja arbeta och försörja sig själv, utan man ger till verk som man själv har bestämt sig för att ge till. Guds kärlek och omsorg verkar då genom människor för att ge hjälp och stöd till lidande människor. Det ger en tillfredsställelse som är större än att lägga pengar på onödig konsumtion. Måtte människorna på Filippinerna omslutas av Guds närvaro mitt i lidandet.

fredag 11 oktober 2013

Socialtjänsten och media

Lite då och då kommer något reportage upp i nyheterna om personer som fått indragen, eller ingen hjälp från socialtjänsten. Vi som jobbar inom socialtjänsten känner oss ofta frustrerade över att media inte lämnar ut en sann bild. Detta innebär att människor inte kan ta ställning till om det gjorts rätt eller fel. Journalisten säger ofta att kommunen inte kan uttala sig i det enskilda fallet pga. sekretess. Här hade man förstås önskat att kommunen istället bemött journalisterna med begäran om att få samtycke från den enskilde, så att man kan bemöta frågan i media. Förstås med hänsyn till att inte lämna ut onödig eller olämplig information. Det är ju förståeligt att människor blir irriterade och tycker att kommunen "gömmer sig" bakom sekretessen. Men det är ju ett lagbrott att säga något i frågan om inte den enskilde går med på detta. Sedan är det svårt att fungera hur lagstiftningen fungerar i detalj i media som är grunden för de beslut som fattas.

Som socialsekreterare undrar jag ibland hur man överhuvudtaget kan känna någon mening och inspiration att ständigt fatta en mängd beslut om avslag. Det är enkelt jobb om man bifaller varje önskemål, men då skulle kommunens budget snabbt rasa ihop. Den mest populära insatsen heter personlig assistans, som, om man önskar det, är en ekonomisk ersättning för att själv ordna sina assistenter genom en registrerad firma. En vanlig ansökan rör 1-2 miljoner kronor per år. Man önskar ett snabbt beslut, helst enbart utifrån en beskrivning av den enskilde som berättar om sitt behov. Sedan finns det också krav eller förväntningar på att det skall vara ett beslut som gäller resten av livet, och inte omprövas. Utifrån dessa förväntningar, blir det ofta ett mycket tufft jobb att argumentera emot den enskilde (eller rättare sagt assistansföretag) i domstol. Känner man sig då som en god kristen, eller en god handläggare? Den goda handläggaren skall ju följa sitt hjärta och inte lagen kan man få höra. Man skall genom den individuella bedömningen påverka rättspraxis, och göra en bedömning utifrån hur det ideala borde vara istället för hur den är. Men är detta gott?

Min syn på detta är att lagen (inklusive förarbeten till lagen och rättspraxis genom domstolsavgöranden etc) i grunden har ett gott syfte. Syftet är att i ett demokratiskt samhälle, att de gemensamt insamlade medlen genom skatter skall komma till dem som bäst behöver det. Det skall alltså inte ha betydelse om man kan göra sin röst starkare på andras bekostnad. Den som bråkar mest, eller får mest utrymme i media, skall inte få mer av den gemensamma kakan (skatten) än de som är mer försynta, eller inte kan göra sin röst hörd. Detta ser jag som kristen är grunden i ett rättsamhälle som har sitt ursprung i gamla testamentets lagar och bibelns syn på att överheten (myndigheterna) som god eftersom den håller ondskan i schack. (en kommentar här är förstås att all överhet inte har ett sådant syfte som Gud avsåg med detta system - är då denna överhet tillsatt av Gud som det står i bibeln - min tanke här är att om inte överheten håller ondskan i schack, så har den heller inte legitimitet från Gud).

Att jobba i en myndighet ser jag som en förmån, genom att vara med om att använda den utrustning, erfarenhet och kunskap man fått eller förvärvat för att göra ett gott och rättvist arbete att fördela gemensamma resurser efter den demokratiskt valda lagstiftning som finns. Sedan är det förstås också ett gott arbete att jobba för att förändra sådana lagar genom t.ex. intresseorganisationer. Men lagarna skall utformas på ett rätt sätt och inte byggas på felaktig information genom media. Här tycker jag att journalisterna har ett ansvar att gräva efter sanning och inte använda sin ställning till att vilja föra fram den bild som man själv vill förmedla som kanske inte alltid är en sann bild.


söndag 8 september 2013

SSU och Jesus


I Dagens Media skrivs att det stormat kring SSU-kampansen om Sosse-Jesus. Själv tyckte jag den var ganska kul, och utgick från att den var gjord av ungdomar i SSU, och varför skulle det vara fel att blanda in Jesus i kyrkopolitik? Snarare är frågan varför man överhuvudtaget skall blanda in politik i kyrkans frågor.
Frågan är om Jesus självklart skulle stödja en socialdemokratisk politik. Jesus ville inte bli kung, som hans efterföljare önskade. Han sa att hans rike inte var av denna världen. Skall man då som kristen inte alls lägga sig i politiken? Självklart tycker jag det. Man bör läsa på och rösta. Samtidigt kan jag inte se att något särskilt parti är "kristet", och andra inte. Politik är ofta mer komplicerad än vad man som ung kan förstå, och kanske som äldre också. Det är hela tiden, å ena sidan och å andra sidan..sedan får man inte glömma att det finns en stor koncensus i svensk politik med värderingar som inte har så stor spännvidd ur internationella mått sett. De värderingar vi tycker är självklara har till stor del sin grund i kristendomen.
Karl Marx har rötter i judendomen som säkert påverkat hans politiska vänsteridéer, vad gäller ekonomisk utjämning etc (visserligen fick han enligt wikipedia ingen judisk uppfostran i hemmet, men enligt Erich Fromms böcker verkar han ändå tagit starkt intryck av denna bakgrund i sitt filosofiska tänkande, och även andra vänsterfilosofer har sådana ursprungsidéer). Som jag ser det är all svensk politik "socialdemokratisk" på det sättet att alla mer eller mindre är för en fördelningspolitik, som har ett bibliskt ursprung. Grovt sett kan man se att vänsterpolitik värderar tryggheten högst (bidragslinjen) medan högerpolitik värderar frihet och det egna ansvaret högst (arbetslinjen), och detta hör också till kristna värderingar (den som inte VILL arbeta skall heller inte äta).

I debatten om Sosse-Jesus, läste jag Johan Norbergs artikel i metro i fredags. Han skrädde verkligen inte på orden! Han undrade hur någon överhuvudtaget vill synas i Jesus sällskap! Johan lyftar fram exempel utifrån sin teologiska tolkning (även om han inte är teolog) som är väldigt drastisk, och som ingen kristen teolog skulle dela. Men artikeln är ett exempel på hur människor kan tolka en text på sitt eget sätt så att det passar in i den egna argumentation. Så kan man egentligen göra med alla texter. Men den som "söker han finner", och vi kan vara tacksamma att vi lever i ett samhälle där denna möjlighet finns.


lördag 17 augusti 2013

Kan man hjälpa världens alla fattiga genom uppehållstillstånd i Sverige?

Jag fortsätter här min diskussion utifrån Micael Grenholms predikan på Frizon om fattigdomsbekämpning. Utifrån att Micael anser att man skall stoppa utvisning av fattiga människor har jag svarat så här:

I politiken måste tyvärr prioriteringar ske, pga. att inte skattemedlen är obegränsade. Då anser jag att man i första hand skall ta emot flyktingar som är förföljda. T.ex. kristna som är den största gruppen förföljda i världen och behöver en fristad (se på Syrien, Egypten, Kongo etc). Har man frågat fattiga som inte är förföljda om de verkligen vill flytta från släkt och vänner, eller om de inte hellre vill ha hjälp på plats? Genom olika biståndsorganisationer kan de resurser man har att hjälpa räcka långt mycket längre, om biståndet sker där folk bor istället för att de skall behöva bryta upp för att kunna överleva.
Jag uppfattar det som förenligt med kristen tro att i första hand ta ansvar för sin familj, därefter har man förstås också ett ansvar även utanför familjen. Men ens resurser är inte obegränsade. Här tror jag det är viktigt att diskutera det vanliga lånesystemet som är mainstream i vårt samhälle. Skuldsättning både personligt och i samhället begränsar möjlighet att hjälpa andra på samma sätt som om man är skuldfri. Skuldsättning innebär att man har intecknat framtida generationers inkomster. Det varnas i Bibeln för att ta lån. Här tror jag det är viktigt att komma ifrån lånesystemet i Sverige, genom att göra som i fattiga länder – bo hemma tills man byggt sig ett eget (lagom stort) hus. Egentligen bör man ha en tomt som man kan odla sin egen mat på, men det kan vara svårt om man bor i stan. Sedan sparar man istället för att betala på lån, och hjälper sina barn att bygga hus när de skall bilda familj så de i sin tur kan spara till hus till sina barn. Då behöver ingen låna pengar, och man kan använda de sparade ränteutgifterna till att hjälpa andra. Så borde hela samhället vara uppbyggt. Alltså inga skulder vare sig personliga eller statliga! Sedan tror jag det är viktigt att inte konsumera mer än vad man behöver, för att ha ett överskott att dela med sig av. Med denna bibliska modell kan fattigdomen utplånas i världen, om människor vänder sig till Gud och lämnar synden som i grunden är orsak till fattigdom (kan var på individnivå, men också på samhällsnivå, där onda styresskick i länder håller människor låsta i fattigdom).
Själv är jag månadsgivare på Läkarmissionen, som jag tycker känns pålitliga. Sedan har jag god erfarenhet av pingstmissionen, där missionärerna finns på plats och ser att biståndet kommer till gott ändamål. Som barn hände det att vi hade missionärer på besök hemma som berättade fantastiska historier. Dessa har gjort stora uppoffringar för en liten lön.

fredag 16 augusti 2013

Låt din vilja ske på jorden.. - om fattigdom

Micael Grenholm har predikat på Frizon om fred och rättvisa. Han menar att så länge man äger mer än någon annan på jorden så har inte någon utjämning skett ännu och därför skall man ge tills dess full utjämning har skett i världen. I praktiken skulle vi svenskar då inte ha råd att bygga hus som håller vinterkylan borta på natten (min tolkning). Vi skulle heller inte överleva särskilt länge på det vi lyckas odla heller. Micael hänvisar till bönen Fader vår - ske din vilja såsom i himlen så och på jorden. I himlen finns förstås ingen fattigdom.

Vad som inte nämns är att skillnaden mellan himlen och jorden är att det finns synd på jorden, men inte i himlen. Så länge det finns synd, kommer det att finnas fattigdom. Det finns både ett eget ansvar och ett samhälleligt vad gäller fattigdom. Det egna ansvaret handlar om att arbeta sex dagar i veckan (som kan innebära icke lönearbete viss tid, för att bygga hus eller städa), att inte använda sina pengar till det som bibeln kallar utsvävningar/omåttlighet (Galaterbrevet 5:21), som frosseri, fylleri, rökning, modesvängningar i kläder eller inredning, för mycket prylar, för mycket resor, för stora hus etc. Samhällsansvaret handlar om att inte de i maktställning tar hand om bistånd eller landets rikedomar i egna fickor, utan för en politik som ger människor möjlighet att försörja sig på eget arbete utifrån sina möjligheter och förutsättningar (alla kan bidra med något - "endast den som är död inget duger till" - ett gammalt talesätt). Här blir det mycket svårt för bistånd att nå fram, och så länge synden regerar i maktställningen, så hålls människor i fattigdom. Alltså behövs evangelium för att åstadkomma förändring på jorden. Annars försvinner biståndet och hjälpen i svarta hål, och fattigdomen består.

I den röda politiken betonas samhällets ansvar och inte individens (som bara har rättigheter men inga skyldigheter). I den liberala politiken betonas det egna ansvaret och inte samhällets (här har samhället inget ansvar alls - om den enskilde inte vill/kan betala en sjukvårdsförsäkring, får han heller ingen sjukvård). Jag ser det som att sanningen finns inom båda inriktningarna, alltså har både individen och samhället ett ansvar. I Gamla testamentet grundlades vårt nutida välfärdssamhälle genom tiondesystemet som skulle hjälpa människor som inte kunde försörja sig själva (faderlösa, änkor och främlingar). Dessa skulle inte förtryckas. Förtryck kan ju inte vara något passivt, utan måste innebära att man inte ger stöd för försörjning. Gud lovade välsignelse om man inte förtryckte människor som inte hade egen möjlighet till försörjning. Detta stöder ju en röd politik. Samtidigt innebär evangelium att människor också har ett eget ansvar och t.ex. uppmanas att sluta stjäla och äta sitt eget bröd (2 Tessalonikerbrevet 3:12), vilket stöder en liberal politik. Alltså den kristne skall självklart dela med sig och inte klaga på skatten, men samtidigt skall den enskilde också ta eget ansvar för att försörja sig själv och inte bli fattig pga. "utsvävningar". Samhället skall även ge sådana förutsättningar så den enskilde kan försörja sig själv.
Detta kallas för helhetssyn.

Micael talar om egendomsgemenskap, som de första kristna hade. Innebär då detta att det är fel att äga något? Uppenbarligen var det inte så att alla sålde sina hus i den första kristna församlingen för att ge bort allt de ägde till de fattiga. Jesus besökte ju kristna i deras egna hus. Det är inte ens gott att sälja allt vad man äger för att ge till de fattiga i bibliskt perspektiv. Man har i första hand ansvar för sin familj. I ordspråksboken står att den gode ger arv åt sina barnbarn (Ordspråksboken 13:22).

Mitt råd är följande: bygg eller köp ett hus/lägenhet tillräckligt stort så att det fyller familjens behov, men inte större. Undvik "utsvävningar", då blir det en massa pengar över (om man arbetar) som man snarast möjligt kan betala eventuella lån på bostaden. Glöm bankens uppmaning om amorteringsfrihet, eller amortering på hundra år - förr var det 40 år som gällde, men jag skulle rekommendera mycket kortare tid (banken struntar i om du får gå från bostaden med obetalda lån - de vill förstås tjäna pengar på räntan), det förser människor i fattigdom även om det inte ser ut så från början. Sverige ser ju rikt ut med alla fina stora villor, men det är bara ett luftslott - så länge banken eller andra äger allt, så är den som bor där fattig.
Om man arbetar sex dagar i veckan, och vilar en dag, så man inte blir sjukskriven pga. utbrändhet, betalar sin bostad istället för att använda pengar till "utsvävningar", så har man snart ett överflöd att dela med sig av till andra som lider brist. Men man har ett ansvar vart man ger sina pengar, så de blir till välsignelse och inte hamnar i fel fickor.

måndag 12 augusti 2013

Var finns sanningen i media?

Ibland läser man i tidningen om någon präst som utfört en terroristattack eller slängt syra på någon (senast igår i Svenska dagbladet), det låter mystiskt, så då kollar man lite mer på nätet om detta, och får då fram att det var en imam, eller annan muslim. Är en imam en präst? Enligt wikipedia har islam inte några präster. En imam är en imam och inte en präst. Varför skriver då media att det var en präst och inte en imam? Min gissning är att det är samma orsak som när man i media undviker att skriva t.ex. invandrare, eller utlänning om någon gjort något brott i Sverige. Detta för att undvika utpekande av vissa grupper eller fördomars spridning. Men skall inte media vara neutral och föra fram sanning? Ja, det kan man ju tycka, men sanningen kan ofta förvridas. Eftersom det annars står att det var en svensk (som inbegriper svenskar och andra generationens invandrare), kan det bli så att man alltid utgår från att det var en invandrare om det inte står att det var en svensk. Detta blir då motsatt verkan mot det som media ville förhindra - nämligen fördomar.
Det är inte rätt väg att undvika fördomar och hatbrott med att inte föra fram sanning i media. Om man skriver präst istället för imam, så anser jag att det är en lögn och inte sanning. 
Men ibland kan sanning bli till lögn om inte hela berättelsen finns med. 
T.ex.  så läste jag en insändare igår i Aftonbladet av en centerpartist som kritiserade Roland Utbult för att ha uttalat att ramadan inte var en svensk tradition. Hon skrev därmed att det var sorgligt att Roland inte stod för religionsfriheten. Men var det så han sa egentligen?

Så här har Roland Utbult själv uttryckt detta:

"Nyligen fick jag, tillsammans med ett antal riksdagsledamöter från andra partier, frågan från nyhetssajten Nyheter24: Anser du att Ramadan är en svensk tradition?
Jag svarade: ”Nej, det är inte en svensk tradition. Inte i betydelsen svenska sedvänjor som förts vidare genom generationer. Men det är en jätteviktig del av det muslimska året”."

Betyder då detta att Roland Utbult inte skulle vara för religionsfrihet? Hur uppstod denna tolkning? Är man emot religionsfrihet bara för att man anser att Ramadan inte är en svensk tradition? Då kan man tolka det som att centerpartisten anser att enbart svenska traditioner skall få finnas i Sverige. Men så var det ju inte Roland Utbult har uttryckt det. Ett exempel på illvillig tolkning från politiker som vill misskreditera partimotståndare i debatten för att vinna egna poäng. Det är bara ett exempel av många inom media. Var finns sanningen någonstans? Kan man förvänta sig att få höra sanningen genom media. Det borde man få. Men ofta blir sanningen nedprioriterad eftersom syftet att skapa en viss bild blir viktigare.
Ett intressant exempel var när Uppdrag Granskning under våren granskade den egna journalistkåren. Sorgligt var att höra att en somalisk kvinnlig journalist, som granskat rekrytering av somaliska ungdomar från Rinkeby till terroristutbildning, blivit så illa behandlad av svenska journalister, att hon flyttat tillbaka till Somalia. Enligt henne var hon mer utsatt i Sverige än hon var i Somalia. En svensk journalist sa i programmet att journalistiken har ett ansvar vilken bild man vill presentera. Jag som trodde att journalisters uppgifter i första hand var att förmedla sanningen. Sedan ligger det på ett annat bord att förhindra fördomar (som inte är detsamma som föreställningar). Det är förstås ytterst viktigt för ett samhälle att förhindra hatbrott utifrån människors fördomar. För en sant kristen är förstås hatbrott, och hat överhuvudtaget något helt främmande. Istället finns uppmanar Bibeln att älska främlingen som sig själv 3 Mos 19:34, som är ett exempel ur gamla testamentet.

Har då kristendomen något att säga om sanning? Ja, i högsta grad. Jesus säger i Johannes kapitel 14 vers 16, att "jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till fadern utom genom mig".

Ett tips är att googla på bibeln online, och där fylla i som sökord ordet sanning, så finns mycket att läsa om detta....



tisdag 30 juli 2013

Är Jesus feminist?

Något som jag berörs mycket illa av, är det förtryck som kvinnor lever under i stora delar av världen. En del anser att Sverige inte är bättre än andra länder vad gäller kvinnors lika ställning gentemot männen. Här håller jag inte alls med. Min åsikt är att kristendomen har påverkat västvärlden så att kvinnor har bättre möjligheter att slippa vara styrda av andra i sina livsval. I Sverige kan en kvinna försörja sig själv, och inte behöva vara slav i ett olyckligt äktenskap t.ex. Kvinnor har rösträtt, rätt att studera, och har samma status i rättsliga sammanhang som män. Något som vi ibland tar som självklart och blir förvånade när vi möter andra värderingar i andra delar av världen (som norskan som själv blev dömd, då hon blivit våldtagen och anmält en kollega i Dubai). Är jag då feminist? Själv anser jag att det räcker att kalla mig för kristen. Begreppet feminist, brukar ju presenteras som att kvinnor och män har samma värde, men ibland kan det också tolkas som att kvinnor är av ett mer framstående kön än män och att könet enbart är en social konstruktion (alltså enbart format av uppfostran och miljön), och den synen vill jag inte dela. I kristendomen har kvinnan samma värde som män.

Jag presenterar här det teologen Per Axel Sverker skriver i en länk Jesus och kvinnan

Inledning
Jesu syn på kvinnan står verkligen i klar kontrast till omgivningens uppfattningar och attityder. Bibelforskaren Joachim Jeremias påstår att "Ingenstans på det sociala området gör det nya livet en så stark inbrytning i vardagens omständigheter som här." Den punkt där Jesus är som mest radikal är alltså i fråga om kvinnosynen. Jesus helade kvinnor, han lät dem röra vid sig och de fick följa honom som lärjungar. Helt uppenbart var han intresserad av dem som personer och inte som sexualobjekt. Denna nya attityd blir tydlig i allt material om Jesus. Alla evangelierna ger en bild av Jesus som angelägen om att återge kvinnan hennes rätta värde. Jesu attityd var förbluffande och ny! Han rörde sig på ett fritt och naturligt sätt med kvinnor. Detta kan inte beskrivas som något annat än en revolution!
Kvinnan som självständigt subjekt
Denna attityd framkommer i exempelvis Matt 5:28: ”...den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.” Det låter negativt att inte få se på en kvinna men Jesu attityd är helt annorlunda än de judiska rabbinernas syn på kvinnan. För judiska rabbiner gällde att sexuell lusta inte kunde kontrolleras. Därför umgicks man inte med kvinnor. Det fanns en grupp bland fariséerna, som kallades ”bulnadssekten”. De hade säckväv framför ansiktet, när de gick ut för att inte se kvinnor. Därmed slog de emot stolpar och hörnen på husen – och fick bulnader på kroppen. Kvinnan var en fara för mannen, varför mannen måste skyddas. En segregation mellan könen är då helt logisk. Kvinnans funktion är att främst vara sexuell partner, varje kontakt ger lusta - alltså måste kontakt förhindras. Därför sa de judiska rabbinerna: "Se inte på en kvinna". Men Jesus varnar inte för att se på en kvinna utan för att göra det med lusta. Kvinnan är inte ett objekt för mannens åtrå. Hon är ett självständigt subjekt. Kvinnor är människor som man kan relatera sig till på andra sätt än genom sexuellt begär. Lusta är något man väljer. Det finns då inget skäl att undvika social kontakt.
Rabbinerna talade om äktenskapsbrott som brott mot den andra kvinnans man. För Jesus gäller det ett brott mot den egna hustrun. Kvinnan är inte heller ett objekt inför skilsmässan. Både man och kvinna är ansvariga inför att hålla äktenskapslöftet. I Mark 10:12 (”om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska”) ses kvinnan som ansvarig för en skilsmässa, vilket var otänkbart för rabbinerna. Denna värdering av kvinnan återfinns sedan i en mängd Jesus-ord. Att "lämna sin syster" var vid denna tid inget offer för en jude. En syster var en börda men för Jesus var hon lika mycket värd som hus och föräl- drar. Beteckningen "Abrahams dotter" (Luk 13:16) är knappast känd i judisk litteratur. Men Jesus använder medvetet detta uttryck för att ange kvinnans värde som direkt delaktig i förbundet.
Ny attityd mot kvinnan
Denna tanke på kvinnans fulla värde ledde till radikala skillnader i sättet att bemöta henne. Kvinnor rörde sig runt Jesus utan att det av honom betraktades som omoraliskt. I Markions tillägg till Luk 23:2 finns detta faktum med i anklagelserna mot Jesus, vilket visar att det inte passerade obemärkt förbi. Men samtidigt är det tydligt att Jesu fiender inte kunde finna något moraliskt oegentligt i detta. Trots Jesu egen strikthet i sexuella frågor och trots samhällets syn finns alltså en frihet till umgänge. Jesus ignorerar helt förbudet för rabbiner att tala för
1
mycket med kvinnor. Han brydde sig inte heller om lagarna om kvinnans orenhet. När en kvinna med menstruationssjukdom (Mark 5:25 f) rörde vid honom betraktades han egentligen som oren - men ingenting i texten visar att Jesus såg det på det sättet. (Det har varit en sällsam glädje att peka på denna händelse i kyrkorna i asiatiska länder. Där dröjer det kvar många traditionella föreställningar om kvinnans orenhet på grund av hennes sexuella roll.) Även omoraliska kvinnor fick röra vid Jesus och kyssa hans fötter (Luk 7:36-50). Jesus var troligen den första man som behandlat henne (Maria Magdalena?) som något annat än ett sexobjekt. Hennes tårar uttrycker en tacksamhet för vad hon fått. Då visar Jesus att man och kvinna kan relatera sig till varandra som mänskliga varelser utan att en felaktig sexualitet kommer in i bilden. Han frågar den manlige värden: "Simon, ser du denna kvinna?" (v 44). Simon kunde inte se henne som en person.
Kvinnan i Jesu undervisning
Det blir naturligt för Jesus att också tala om kvinnan, exempelvis i liknelserna. Han berättar ofta liknelser med relation till kvinnans liv, hennes vardag i omsorger och glädjeämnen (jäst vid brödbakning Matt 13:33, barnafödsel, kvinnliga bröllopsgäster Matt 25:1). Kvinnor får illustrera vaksamhet och uthållighet i bönen (Luk 18:1 f). Men en kvinna som städar (Luk 15:8) blir också en bild för Guds glädje (”Guds änglar”) över en syndares frälsning! Kvinnan ingår som en integrerad del av livet. Detta betyder dock inte att NT ger en idealiserande bild av kvinnan. Kvinnan är också en syndare i behov av förlåtelse. Jesus översåg inte med äktenskapsbryterskans synd. Även i samtalet med den samariska kvinnan (Joh 4) tas hennes synder fram. Detta kvinnans ansvar för hennes handlingar och ord framkommer också i Luk 11:27-28 (läs). En kvinnas ord avvisas, inte därför att de yttrats av en kvinna utan därför att de är felaktiga. Men det faktum att kvinnan fanns i Jesu närhet, vågade yttra sig och att Jesus tog notis om henne är förbluffande. Kvinnan ska inte idealiseras men hon är en rationell varelse med eget ansvar.
Kvinnan som Jesu lärjunge
Enligt evangelierna hade Jesus flera kvinnor som följde honom. Det är enbart om dessa kvinnor, som ordet "tjäna" används. Detta ord är enligt Matt 20:26 själva kännetecknet på ett sant lärjungaskap (”den som vill vara stor bland er, ska vara de andras tjänare”). Det är ofta oklart vilka grupper som ingår i beteckningen "lärjungarna". Luk 8:1-2 visar att kvinnorna ofta var med. Ofta har kristna med en traditionell kvinnosyn lagt vikt vid att de tolv apostlarna alla var män. Men ett logiskt tänkande borde då kräva att ämbetet är begränsat till just judiska män. Varför valde inte Jesus en hedning till apostel? Om anledningen var hänsyn till den judiska kulturen för att underlätta kontakt måste naturligtvis detta ha gällt också uteslutandet av kvinnor. Dessa tolv apostlar utgör en parallell till det gamla förbundets tolv stammar. Jakobs tolv söner var ju män. Egentligen uppfyllde även några kvinnor kraven för apostlaskap enligt Apg 1:21-22. Svårigheten låg dock i att enbart män kunde gälla som vittnesgilla representanter för Jesus i denna kultur.
Däremot engagerar Jesus även kvinnor i det teologiska samtalet och förväntar sig svar från dem. I synagogan kunde kvinnan på sin höjd få lyssna. Jesus förutsätter att de kan gå in i en debatt och inte bara acceptera vad männen säger. I den syrofenisiska kvinnan (Matt 15:21- 28) ser Jesus en individ. Han prövar henne. Hon visar då upp en tjusig religiös intelligens genom att inse att Jesu ansvar främst gällde Israel. Hon vill bara ha en smula. Jesus gläder sig över hennes svar, som han själv lockat fram. Vid Jesu samtal med den samariska kvinnan förvånar sig hans lärjungar (Joh 4:7-42). Jesus inte bara ber om vatten utan ger henne också
2
en betydelsefull och mättad teologisk undervisning. Även om starten inte är så lovande, förstår hon till sist innebörden. Genom hennes ord kommer sedan många till tro, vilket är just vad Jesus ber om i sin avskedsbön (Joh 17:20). En kvinna beskrivs vara den första evangelisten, som uppfyller svaret på Jesu bön om att förkunna till frälsning! Den mest kända berättelsen om Jesu undervisning av kvinnor rör Marta och Maria (Luk 10: 38-42, Joh 11:20-33). Enligt Johannes hade Jesus en relation av djup kärlek till dessa kvinnor (Joh 11:5 jmf 19:26, 20:2). Marta hade också fått undervisning, vilket uppenbaras genom hennes svar till Jesus i Joh 11: 23-27. Där bekänner hon, med samma ord som församlingens framtida ledare Petrus (Matt 16:16), att Jesus är "Kristus, Guds Son". Marta blir den som får motta den tydligaste undervisningen om den kommande uppståndelsen. Hennes bekännelse visar att hon förstått Jesu undervisning. Och även Marta gör något häpnadsväckande, när hon serverar män i sitt hem. Denna roll kunde bland judar bara ges åt en manlig tjänare.
Systern Maria går ännu längre, eftersom hon är den som smörjer Jesu fötter (Joh 12:1-8). Att lösa upp sitt hår i männens närvaro ansågs ytterligt omoraliskt. En man hade skäl till skilsmässa, om hans hustru gjorde detta offentligt. Denna frihet måste ha förvånat alla som bevittnade denna märkliga scen. Hon förstod bättre än lärjungarna att Jesus snart skulle dö. En kvinna är den första försoningsteologen! En kvinna inser först av alla att Jesu tjänst innebär ett offer av hans liv. Jesus tillrättavisar männen för att de inte har en liknande andlig insikt! Och han säger att ”överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne” (Matt 26:13). När vi predikar evangeliet ska vi också berätta om Maria som smorde Jesu fötter! Hur många evangelister lyder Jesus på den punkten?
Vid samtalet med Jesus (Luk 10:39) uttrycks tydligt att Maria sitter vid Jesu fötter, d v s som en lärjunge. Hon stod inte bara i ett hörn och lyssnade utan fick sitta framme hos Jesus. Jesus klargör ju också tydligt i sitt svar till Marta att det bästa en kvinna kan göra är att syssla med teologi och inte att betjäna ens den visaste av alla lärare: ”Maria har valt det som är bäst” (v 42). Kvinnans primära plats är inte i köket utan vid Jesu fötter! Detta är ett "hårt piller att svälja" (Sayers). Denna händelse får inte förvandlas till en söt bild på ett söndagsskolkort. Dess innebörd är oändligt mycket mer radikal. Det visar sig av omgivningens inställning. Rabbiner skulle aldrig ha besökt ett hem med två ogifta kvinnor, ännu mindre ha diskuterat andliga ting med dem. Enligt Jer Sotah 19a var inställningen: "Låt Torahs ord brinna upp men låt dem inte överlämnas till kvinnor". Det är bättre att Guds Ord försvinner än att det ges till en kvinna. Eller Mish Aboth 1:5: "Den som talar mycket med kvinnor för ont över sig själv, försummar studiet av Lagen och till sist ärver han Gehenna". Enligt sina fiender skulle Jesus hamna i helvetet p g a sin inställning till kvinnorna. Enligt vad hans samtid tyckte satte Jesus sitt eviga väl på spel för att markera sin syn på kvinnan. Och så diskuterar vi om det ska finnas kvinnliga präster och pastorer!
Avslutning
Det är alltså uppenbart att termen "lärjungar" innefattar även kvinnor (Luk 8:1-3, Matt 27:55,56, Mark 15:40-41). I alla sina möten med kvinnor behandlar Jesus dem som jämbördigt ansvariga med männen, inbegriper dem i teologiska diskussioner (Joh 4:7-26) och berömmer deras tro (Matt 15:28). Jesus säger ju tydligt att den kvinna som väljer teologiska studier har utvalt den bästa delen! Och det ligger till sist en djup innebörd i att den uppståndne Jesus allra först uppenbarar sig för en kvinna. Jesus säger då till Maria Magdalena: ”Berätta detta för mina lärjungar” d v s Du, en kvinna, ska berätta detta för dessa män. Kvinnor är de första som talar om uppståndelsen. Det om något visar att berättelserna
3
inte är uppdiktade! Kvinnor gällde inte som vittnen bland judar. För oss kristna är passionsberättelsen känd genom att kvinnor har gett oss dess detaljer vad gäller döden och begravningen (Matt 27:61). Att de stod på avstånd var naturligt vid en grym romersk avrättning - och deras mod ska ändå jämföras med de manliga lärjungarnas flykt. Dessa kvinnor fick motta budskapet före apostlarna. Man kan invända att detta skedde för att de var där. Javisst, de var där! Det var naturligt för deras lojalitet och kärlek att söka upp graven för den man som givit dem respekt och kärlek. Dessa föraktade kvinnor betecknar därmed en ny position för kvinnan i den kristna gemenskapen. Jesus förutsätter nämligen att budskapet ska ges vidare. På änglarnas uppmaning och Jesu befallning proklamerar de sedan upp- ståndelsebudskapet. Och lärjungarna blir tillrättavisade av Jesus för att de inte trodde på kvinnorna (Mark 16:14). Det fanns ingen ursäkt i att denna nyhet kommit genom kvinnor.
De manliga lärjungarna får kämpa för att erövra denna nya syn på kvinnan. De ville driva bort kvinnorna med deras barn (Matt 19:13-14). De tillrättavisade kvinnan som ville smörja Jesu fötter (Mark 14:5). De förvånade sig vid Jakobs brunn (Joh 4) men frågar inte längre om det. När kvinnorna kommer efter uppståndelsen tror de visserligen inte, men de har lärt sig tillräckligt för att ändå undra över saken och går själva dit för att undersöka. Kanske de fortfarande höll på att lära sig när de skriver dessa evangelier. Trots judarnas och apostlarnas motstånd vittnar ändå dessa evangelier om Jesu revolution i förhållande till kvinnan. Han yttrar aldrig ett föraktfullt ord om kvinnan. Det finns ingen som helst skillnad i Jesu bemötande av kvinnor eller män. Alla bemöts som ansvariga individer med individuella behov och gåvor. Det är inte märkligt att "en stor mängd kvinnor " följde honom längs Via Dolorosa (Luk 23:27). Sedan Dorothy Sayers gjort påpekandet att kvinnor var de sista vid korset och de första vid graven, fortsätter hon: "De hade aldrig känt en sådan man – det har aldrig funnits en sådan.” Men denna dag kan vi bestämma oss för att bli Jesu efterföljare.


Skrivet av Per Axel Sverker

måndag 22 juli 2013

Richard Dawkins och meningen med livet

Såg nu tredje delen av SVT sex, synd och meningen med livet. 
Richard Dawkins intervjuar väl utvalda personer som ger den bild han vill förmedla av dumma ointellektuella religiösa människor. En katolsk präst tror att Gud orsakar naturkatastrofer, där en del människor i hans församling drabbats av tvivel genom att Gud tagit bort en bebis, och lämnat 70-åringen kvar. Richard går också till andra religioner och diskuterar deras syn på ödet, som inte kan påverkas. Till sist intervjuar han en förnuftig och ytterst sympatisk ateist, som ger de förnuftiga svar han själv vill förmedla i programmet. Självklart ser även ateister en mening med livet, genom naturen och de mänskliga relationerna.

Tänk om man, i objektiv anda, vänt på det hela. Att Richard hade intervjuat förnuftiga och intellektuella troende människor, och oförnuftiga och ointellektuella ateister. Men då hade det inte blivit den bild i programmet som Richard har önskat förmedla - att troende människor inte tar vara på livet, eller njuter av det, passivt förlitar sig på ödet, och lider sig igenom ett liv som man inte kan påverka genom egna val för att få det bättre i nästa liv - till skillnad från ateister, som lever i goda relationer med andra, utbildar sig och tar ansvar för det enda liv man har, genom aktiva val och genom att inte förstöra naturen.

Jag tänker att det finns både förnuftiga, trevliga och tänkande troende, agnostiker och ateister. Richard som är en duktig vetenskapsman, borde kunna göra mer objektiva program om han ville. Visst har Richard rätt om man ser till religion i allmänhet i världen, samt att människor ofta skulle må bättre av att använda lite sunt förnuft, än att förlita sig på ödet.
Men att vara kristen, är att vara en Jesu efterföljare, och inte en religiös slav. Man är tacksam för det liv man har, men gör ständigt aktiva val som blir bättre om man har begrundat valen och har frid över dem, än om det bara råkar bli som det blir. Självklart är också att ta vara på naturens resurser på ett förnuftigt sätt.

Nu skall jag ut i solen och ta vara på denna vackra underbara dag, som Gud genom sin nåd skänkt...

Läs mer:

Skulle världen vara godare utan religion?

torsdag 18 juli 2013

Vad är synd?


Vad är synd? Här följer ett antal bibelcitat, utan någon tolkning eller reflektion (ofta blir det nog bäst så):

"Synd är överträdelse av lagen" (1 Joh 3:4)

Lagen, tio Guds bud:

1. Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himmelen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.

3. Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete.

4. Hedra din far och din mor.

5. Du skall inte mörda.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Jesus sa:

"Vill du ingå i livet, så håll buden!" (Matt 19:17)
"Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja" (Matt 7:21)

När fariseerna frågade Jesus vilka som är de största buden, blev hans svar:
"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa bud vilar hela lagen..." (Matt 22:37-40

"Kärleken är alltså lagen i dess fullhet" (Rom 13:10)

"Kristus... gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. Han begick inte någon synd!" (1 Petr 2:21-22

2 Kor. 3:3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.—6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?  —13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. (Sv.Folkbibeln)

Gal 5: 18. Men om ni LEDS av Anden, så är ni inte under lagen. 19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att de som gör sådant skall inte ärva Guds rike.

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda.14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt (Paulus) evangelium.

Hebr. 10:16. Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag skall ge dem mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva dem

--------------

Luther berättar att han när han befann sig på borgen i Wartburg 1521 konfronterades med Satan. Den onde visade sig för honom med en lång bokrulle. I denna hade han noggrant skrivit upp alla synder och överträdelser Martin gjort sig skyldig till ändå från födelsen.  Den onde började läsa upp allt detta för honom och hånade honom för hur en syndare som honom ens kunde tänka tanken att tjäna Gud, eller ens kunna undfly helvetet. Medan den långa listan lästes upp, så blev Luther mer och mer förtvivlad, men till sist reste han sig upp, och ropade:

Allt det där är sant, Satan, och många andra synder har jag begått i mitt liv, som bara Gud känner till. Men skriv, längst ner på listan: ”Jesus Kristus, Guds Sons blod, renar från all synd”.



söndag 14 juli 2013

Sarita Skagnes gripande berättelse



 Igår lyssnade maken och jag på sommarprataren sarita skagnes.
Det var verkligen en gripande berättelse! Sarita kommer från Indien, och när hon skulle födas, hade familjen redan flera döttrar och ville nu ha en son. De gick då till det hinduiska templet, där prästerna välsignade moderns mage med en son. När Sarita sedan föddes var hon en flicka, och betraktades som en olycka. Hon växte därefter upp hos släktingar som tog sig an henne, medan hennes föräldrar istället adopterade en pojke. Själv blev Sarita piga i sin nya familj, och utsattes för incest. Hennes biologiska föräldrar flyttade sedan till Norge, dit Sarita kom som tonåring. När hon träffade en norsk man hotades hon till livet av fadern och blev helt avstängd från sin familj. Fadern var mycket rasistisk, och föraktade det nya landet som han ändå ville bo i (!).

Sarita har sedan skrivit boken "bara en dotter", om sitt liv. Den togs inte helt emot, eftersom en del tyckte att hon stämplade en grupp. Då skulle hon heller inte få berätta sin historia (!). Tydligt är att det indiska samhället inte accepterade incesten som utövades eftersom kusinen kom i fängelse. Men var det bara fadern som råkade vara galen? De hinduiska prästerna hade ju med sin välsignelse om en son, uppmuntrat föräldrarna i att söner var mer värda än döttrar. Kvinnorna såg det som sitt öde att ha en make som var våldsam och därmed inget som man kunde förändra, eftersom det var ödet (eller gudarnas vilja). En del skulle nog säga, att alla religioner är lika. Alla religiösa underkastar sig "ödet", som guds/gudarnas vilja. Men är det så?

Att vara kristen är att vara en Jesu efterföljare. Om det inte påverkar en, så man varje dag söker att efterfölja Jesus, är man inte en kristen. En person som utövar våld och förtryck är inte en Jesu efterföljare. Synden råder i stället i den människans liv. Bibeln kallar det för att människan är slav under synden, och behöver frälsning, nåd och befrielse.

Teologen Per Axel Sverkar har skrivit mycket om kvinnans ställning i Bibeln. Jag har här hittat lite i hans blogg:

Jesus och kvinnan
Inledning
Jesu syn på kvinnan står verkligen i klar kontrast till omgivningens uppfattningar och attityder. Bibelforskaren Joachim Jeremias påstår att "Ingenstans på det sociala området gör det nya livet en så stark inbrytning i vardagens omständigheter som här." Den punkt där Jesus är som mest radikal är alltså i fråga om kvinnosynen. Jesus helade kvinnor, han lät dem röra vid sig och de fick följa honom som lärjungar. Helt uppenbart var han intresserad av dem som personer och inte som sexualobjekt. Denna nya attityd blir tydlig i allt material om Jesus. Alla evangelierna ger en bild av Jesus som angelägen om att återge kvinnan hennes rätta värde. Jesu attityd var förbluffande och ny! Han rörde sig på ett fritt och naturligt sätt med kvinnor. Detta kan inte beskrivas som något annat än en revolution!
Kvinnan som självständigt subjekt
Denna attityd framkommer i exempelvis Matt 5:28: ”...den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.” Det låter negativt att inte få se på en kvinna men Jesu attityd är helt annorlunda än de judiska rabbinernas syn på kvinnan. För judiska rabbiner gällde att sexuell lusta inte kunde kontrolleras. Därför umgicks man inte med kvinnor. Det fanns en grupp bland fariséerna, som kallades ”bulnadssekten”. De hade säckväv framför ansiktet, när de gick ut för att inte se kvinnor. Därmed slog de emot stolpar och hörnen på husen – och fick bulnader på kroppen. Kvinnan var en fara för mannen, varför mannen måste skyddas. En segregation mellan könen är då helt logisk. Kvinnans funktion är att främst vara sexuell partner, varje kontakt ger lusta - alltså måste kontakt förhindras. Därför sa de judiska rabbinerna: "Se inte på en kvinna". Men Jesus varnar inte för att se på en kvinna utan för att göra det med lusta. Kvinnan är inte ett objekt för mannens åtrå. Hon är ett självständigt subjekt. Kvinnor är människor som man kan relatera sig till på andra sätt än genom sexuellt begär. Lusta är något man väljer. Det finns då inget skäl att undvika social kontakt.
Rabbinerna talade om äktenskapsbrott som brott mot den andra kvinnans man. För Jesus gäller det ett brott mot den egna hustrun. Kvinnan är inte heller ett objekt inför skilsmässan. Både man och kvinna är ansvariga inför att hålla äktenskapslöftet. I Mark 10:12 (”om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska”) ses kvinnan som ansvarig för en skilsmässa, vilket var otänkbart för rabbinerna. Denna värdering av kvinnan återfinns sedan i en mängd Jesus-ord. Att "lämna sin syster" var vid denna tid inget offer för en jude. En syster var en börda men för Jesus var hon lika mycket värd som hus och föräl- drar. Beteckningen "Abrahams dotter" (Luk 13:16) är knappast känd i judisk litteratur. Men Jesus använder medvetet detta uttryck för att ange kvinnans värde som direkt delaktig i förbundet.
Ny attityd mot kvinnan
Denna tanke på kvinnans fulla värde ledde till radikala skillnader i sättet att bemöta henne. Kvinnor rörde sig runt Jesus utan att det av honom betraktades som omoraliskt. I Markions tillägg till Luk 23:2 finns detta faktum med i anklagelserna mot Jesus, vilket visar att det inte passerade obemärkt förbi. Men samtidigt är det tydligt att Jesu fiender inte kunde finna något moraliskt oegentligt i detta. Trots Jesu egen strikthet i sexuella frågor och trots samhällets syn finns alltså en frihet till umgänge. Jesus ignorerar helt förbudet för rabbiner att tala för
1
mycket med kvinnor. Han brydde sig inte heller om lagarna om kvinnans orenhet. När en kvinna med menstruationssjukdom (Mark 5:25 f) rörde vid honom betraktades han egentligen som oren - men ingenting i texten visar att Jesus såg det på det sättet. (Det har varit en sällsam glädje att peka på denna händelse i kyrkorna i asiatiska länder. Där dröjer det kvar många traditionella föreställningar om kvinnans orenhet på grund av hennes sexuella roll.) Även omoraliska kvinnor fick röra vid Jesus och kyssa hans fötter (Luk 7:36-50). Jesus var troligen den första man som behandlat henne (Maria Magdalena?) som något annat än ett sexobjekt. Hennes tårar uttrycker en tacksamhet för vad hon fått. Då visar Jesus att man och kvinna kan relatera sig till varandra som mänskliga varelser utan att en felaktig sexualitet kommer in i bilden. Han frågar den manlige värden: "Simon, ser du denna kvinna?" (v 44). Simon kunde inte se henne som en person.
Kvinnan i Jesu undervisning
Det blir naturligt för Jesus att också tala om kvinnan, exempelvis i liknelserna. Han berättar ofta liknelser med relation till kvinnans liv, hennes vardag i omsorger och glädjeämnen (jäst vid brödbakning Matt 13:33, barnafödsel, kvinnliga bröllopsgäster Matt 25:1). Kvinnor får illustrera vaksamhet och uthållighet i bönen (Luk 18:1 f). Men en kvinna som städar (Luk 15:8) blir också en bild för Guds glädje (”Guds änglar”) över en syndares frälsning! Kvinnan ingår som en integrerad del av livet. Detta betyder dock inte att NT ger en idealiserande bild av kvinnan. Kvinnan är också en syndare i behov av förlåtelse. Jesus översåg inte med äktenskapsbryterskans synd. Även i samtalet med den samariska kvinnan (Joh 4) tas hennes synder fram. Detta kvinnans ansvar för hennes handlingar och ord framkommer också i Luk 11:27-28 (läs). En kvinnas ord avvisas, inte därför att de yttrats av en kvinna utan därför att de är felaktiga. Men det faktum att kvinnan fanns i Jesu närhet, vågade yttra sig och att Jesus tog notis om henne är förbluffande. Kvinnan ska inte idealiseras men hon är en rationell varelse med eget ansvar.
Kvinnan som Jesu lärjunge
Enligt evangelierna hade Jesus flera kvinnor som följde honom. Det är enbart om dessa kvinnor, som ordet "tjäna" används. Detta ord är enligt Matt 20:26 själva kännetecknet på ett sant lärjungaskap (”den som vill vara stor bland er, ska vara de andras tjänare”). Det är ofta oklart vilka grupper som ingår i beteckningen "lärjungarna". Luk 8:1-2 visar att kvinnorna ofta var med. Ofta har kristna med en traditionell kvinnosyn lagt vikt vid att de tolv apostlarna alla var män. Men ett logiskt tänkande borde då kräva att ämbetet är begränsat till just judiska män. Varför valde inte Jesus en hedning till apostel? Om anledningen var hänsyn till den judiska kulturen för att underlätta kontakt måste naturligtvis detta ha gällt också uteslutandet av kvinnor. Dessa tolv apostlar utgör en parallell till det gamla förbundets tolv stammar. Jakobs tolv söner var ju män. Egentligen uppfyllde även några kvinnor kraven för apostlaskap enligt Apg 1:21-22. Svårigheten låg dock i att enbart män kunde gälla som vittnesgilla representanter för Jesus i denna kultur.
Däremot engagerar Jesus även kvinnor i det teologiska samtalet och förväntar sig svar från dem. I synagogan kunde kvinnan på sin höjd få lyssna. Jesus förutsätter att de kan gå in i en debatt och inte bara acceptera vad männen säger. I den syrofenisiska kvinnan (Matt 15:21- 28) ser Jesus en individ. Han prövar henne. Hon visar då upp en tjusig religiös intelligens genom att inse att Jesu ansvar främst gällde Israel. Hon vill bara ha en smula. Jesus gläder sig över hennes svar, som han själv lockat fram. Vid Jesu samtal med den samariska kvinnan förvånar sig hans lärjungar (Joh 4:7-42). Jesus inte bara ber om vatten utan ger henne också
2
en betydelsefull och mättad teologisk undervisning. Även om starten inte är så lovande, förstår hon till sist innebörden. Genom hennes ord kommer sedan många till tro, vilket är just vad Jesus ber om i sin avskedsbön (Joh 17:20). En kvinna beskrivs vara den första evangelisten, som uppfyller svaret på Jesu bön om att förkunna till frälsning! Den mest kända berättelsen om Jesu undervisning av kvinnor rör Marta och Maria (Luk 10: 38-42, Joh 11:20-33). Enligt Johannes hade Jesus en relation av djup kärlek till dessa kvinnor (Joh 11:5 jmf 19:26, 20:2). Marta hade också fått undervisning, vilket uppenbaras genom hennes svar till Jesus i Joh 11: 23-27. Där bekänner hon, med samma ord som församlingens framtida ledare Petrus (Matt 16:16), att Jesus är "Kristus, Guds Son". Marta blir den som får motta den tydligaste undervisningen om den kommande uppståndelsen. Hennes bekännelse visar att hon förstått Jesu undervisning. Och även Marta gör något häpnadsväckande, när hon serverar män i sitt hem. Denna roll kunde bland judar bara ges åt en manlig tjänare.
Systern Maria går ännu längre, eftersom hon är den som smörjer Jesu fötter (Joh 12:1-8). Att lösa upp sitt hår i männens närvaro ansågs ytterligt omoraliskt. En man hade skäl till skilsmässa, om hans hustru gjorde detta offentligt. Denna frihet måste ha förvånat alla som bevittnade denna märkliga scen. Hon förstod bättre än lärjungarna att Jesus snart skulle dö. En kvinna är den första försoningsteologen! En kvinna inser först av alla att Jesu tjänst innebär ett offer av hans liv. Jesus tillrättavisar männen för att de inte har en liknande andlig insikt! Och han säger att ”överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne” (Matt 26:13). När vi predikar evangeliet ska vi också berätta om Maria som smorde Jesu fötter! Hur många evangelister lyder Jesus på den punkten?
Vid samtalet med Jesus (Luk 10:39) uttrycks tydligt att Maria sitter vid Jesu fötter, d v s som en lärjunge. Hon stod inte bara i ett hörn och lyssnade utan fick sitta framme hos Jesus. Jesus klargör ju också tydligt i sitt svar till Marta att det bästa en kvinna kan göra är att syssla med teologi och inte att betjäna ens den visaste av alla lärare: ”Maria har valt det som är bäst” (v 42). Kvinnans primära plats är inte i köket utan vid Jesu fötter! Detta är ett "hårt piller att svälja" (Sayers). Denna händelse får inte förvandlas till en söt bild på ett söndagsskolkort. Dess innebörd är oändligt mycket mer radikal. Det visar sig av omgivningens inställning. Rabbiner skulle aldrig ha besökt ett hem med två ogifta kvinnor, ännu mindre ha diskuterat andliga ting med dem. Enligt Jer Sotah 19a var inställningen: "Låt Torahs ord brinna upp men låt dem inte överlämnas till kvinnor". Det är bättre att Guds Ord försvinner än att det ges till en kvinna. Eller Mish Aboth 1:5: "Den som talar mycket med kvinnor för ont över sig själv, försummar studiet av Lagen och till sist ärver han Gehenna". Enligt sina fiender skulle Jesus hamna i helvetet p g a sin inställning till kvinnorna. Enligt vad hans samtid tyckte satte Jesus sitt eviga väl på spel för att markera sin syn på kvinnan. Och så diskuterar vi om det ska finnas kvinnliga präster och pastorer!
Avslutning
Det är alltså uppenbart att termen "lärjungar" innefattar även kvinnor (Luk 8:1-3, Matt 27:55,56, Mark 15:40-41). I alla sina möten med kvinnor behandlar Jesus dem som jämbördigt ansvariga med männen, inbegriper dem i teologiska diskussioner (Joh 4:7-26) och berömmer deras tro (Matt 15:28). Jesus säger ju tydligt att den kvinna som väljer teologiska studier har utvalt den bästa delen! Och det ligger till sist en djup innebörd i att den uppståndne Jesus allra först uppenbarar sig för en kvinna. Jesus säger då till Maria Magdalena: ”Berätta detta för mina lärjungar” d v s Du, en kvinna, ska berätta detta för dessa män. Kvinnor är de första som talar om uppståndelsen. Det om något visar att berättelserna
3
inte är uppdiktade! Kvinnor gällde inte som vittnen bland judar. För oss kristna är passionsberättelsen känd genom att kvinnor har gett oss dess detaljer vad gäller döden och begravningen (Matt 27:61). Att de stod på avstånd var naturligt vid en grym romersk avrättning - och deras mod ska ändå jämföras med de manliga lärjungarnas flykt. Dessa kvinnor fick motta budskapet före apostlarna. Man kan invända att detta skedde för att de var där. Javisst, de var där! Det var naturligt för deras lojalitet och kärlek att söka upp graven för den man som givit dem respekt och kärlek. Dessa föraktade kvinnor betecknar därmed en ny position för kvinnan i den kristna gemenskapen. Jesus förutsätter nämligen att budskapet ska ges vidare. På änglarnas uppmaning och Jesu befallning proklamerar de sedan upp- ståndelsebudskapet. Och lärjungarna blir tillrättavisade av Jesus för att de inte trodde på kvinnorna (Mark 16:14). Det fanns ingen ursäkt i att denna nyhet kommit genom kvinnor.
De manliga lärjungarna får kämpa för att erövra denna nya syn på kvinnan. De ville driva bort kvinnorna med deras barn (Matt 19:13-14). De tillrättavisade kvinnan som ville smörja Jesu fötter (Mark 14:5). De förvånade sig vid Jakobs brunn (Joh 4) men frågar inte längre om det. När kvinnorna kommer efter uppståndelsen tror de visserligen inte, men de har lärt sig tillräckligt för att ändå undra över saken och går själva dit för att undersöka. Kanske de fortfarande höll på att lära sig när de skriver dessa evangelier. Trots judarnas och apostlarnas motstånd vittnar ändå dessa evangelier om Jesu revolution i förhållande till kvinnan. Han yttrar aldrig ett föraktfullt ord om kvinnan. Det finns ingen som helst skillnad i Jesu bemötande av kvinnor eller män. Alla bemöts som ansvariga individer med individuella behov och gåvor. Det är inte märkligt att "en stor mängd kvinnor " följde honom längs Via Dolorosa (Luk 23:27). Sedan Dorothy Sayers gjort påpekandet att kvinnor var de sista vid korset och de första vid graven, fortsätter hon: "De hade aldrig känt en sådan man – det har aldrig funnits en sådan.” Men denna dag kan vi bestämma oss för att bli Jesu efterföljare.

Så långt Per Axel Sverker. Det är väl känt att det inte står någonstans i Bibeln att en man har rätt att slå sin fru. Inte ens i gamla testamentet. Men står det inte något i Bibeln om att man skall aga sina barn? Läs gärna Thor-Leif Strindbergs svar på detta i Bibelfrågan: här

söndag 30 juni 2013

Tankar efter sommarprataren Katarina Gospic

På sommaren är det mysigt att lyssna på sommarpratarna på radio. Idag lyssnade maken och jag på Katarina Gospic som är läkare och forskare här. Ett mycket bra program. Hon var mycket positiv till de möjligheter som vi har i Sverige att studera, utifrån sitt perspektiv att de möjligheterna inte finns överallt i världen. Hon var också positiv till de små skillnader som finns i löner i länderna i Norden, och som gör samhället lugnt och tryggt till skillnad från USA och England (vänsterns hatobjekt nr 1). Här måste jag nog i alla fall tycka till lite... Jag är också glad liksom Katarina över de möjligheter som vi har. Alla har möjlighet att studera gratis i Sverige. Jag är också glad över att vårt land (avsett parti) erbjuder rättigheter till människor som inte kan försörja sig, att ha en dräglig tillvaro. Men jag tycker det är fel att nämna USA och England som motsatser. Katarina borde istället tagit andra länder som motsatser som inte har något socialt välfärdssystem överhuvudtaget.

Katarina berättade om amygdala i hjärnan som sätter igång försvarsmekanismer vid långvarig stress som aggressioner etc. Hon menade att det är viktigt att ländernas ledare känner till hur hjärnan fungerar vid långvarig stress. Min reflektion tolkning av programmet är att vårt trygghetssystem i samhället,  där alla erbjuds i alla fall mat för dagen och mycket mer, borde innebära att vi inte har några människor som lider av långvarig stress (?).
Men.. det är inte bara pengar som ger människor en mindre stressad hjärna. Även möjlighet att delta i samhället, att försörja sig och sin familj genom arbete, goda relationer etc. har betydelse för en harmonisk hjärna. Här kommer ju kristna värderingar som ansvar också in. Ett samhälle byggt på kristna värderingar erbjuder invånarna trygghet, utifrån det gammaltestamentliga tiondesystemet - skatten. Men för att inte samhället skall gå under efter att människor då har utnyttjat trygghetssystemet, krävs att invånarna tar eget ansvar också. Detta perspektiv syns sällan i debatten. Det anses moraliserande. Bland de invandrare jag mött, har man ofta tagit eget ansvar, att studera och lära sig språket. Samtidigt har de ändå erfarit, att deras vänner som samtidigt har sökt sig till USA eller England, betydligt enklare och snabbare komma in i arbetslivet. Det kan ju förstås bero på att de redan kan engelska, men inte enbart därför.
I Sverige har arbetslivet ofta varit mycket förmånligt för dem som redan har ett arbete (särskilt inom kommun etc. där man i princip aldrig riskerar att bli av med jobbet), medan de som inte kommit in i arbetslivet har haft det mycket svårt att komma in i systemet. Det svenska trygghetssystemet i arbetslivet gör det tryggt för dem som är innanför, men bygger stora hinder mot dem som är utanför. Att vara arbetslös innebär en stor stresspålagring. Jag tror att utanförskapet är värre än bristen på pengar.

Människors långvariga stress och utanförskap tycks ofta i media legitimera upplopp som t.ex. i Husby. Det är en sak att förklara något, men jag tycker nog att medias framförande samtidigt också har försvarat beteendet. Det undergräver demokratin i ett samhälle, när brottsliga handlingar ibland nästan anses som OK. Vi upplever alla stundtals långvarig stress på något område i livet. Här tror jag att det kristna evangeliet innebär en förändring i människans hjärta som är grunden för frid och fred, både inombords och i samhället.

Läs mer:

Det kristna evangeliet - det glada budskapet

måndag 10 juni 2013

Bör Livets Ord offentligt be tidigare medlemmar om förlåtelse?

På nätet förs en debatt där några tidigare medlemmar från Livets Ord har intervjuats i Uppsala Nya tidning, och där berättat om negativa erfarenheter. Ulf Ekman har inte ställt upp på någon intervju. Debatten rör om Livets Ord offentligt bör be tidigare medlemmar som farit illa om förlåtelse, eller om dessa själva bör söka upp Livets Ord för försoning enskilt. Själv tror jag kanske varken på det ena eller andra förslaget. Det bästa är att söka sig fram till en sund teologi, och acceptera att det inte går att påtvinga ett visst synsätt på andra, som man själv finner läkedom i. Man kan ställa sig till förfogande att sprida det man själv sett (t.ex. genom en blogg), och låta Gud göra sitt jobb.

Läs gärna en intressant artikel om en pastor som bytte världsbild. http://www.bibelfokus.se/befri....
Livets Ord har fortfarande befrielsetjänster bland pastorer. Läs gärna "Om det så kostar mig livet" av Margareta Sturesson, som är ett exempel på vad felaktig teologi, med befrielsetjänster kan utsätta människor för. Nu har Livets Ord tagit avstånd från Kristet Center Syd, där pastorn tog sig en extra "andlig hustru", men i grunden är det den gemensamma teologiska synen som kommer från en del amerikanska predikanter grundproblemet, som man tydligt borde göra upp med inom Livets Ord. Jag tror att den Lutherska teologin "jag är en syndare frälst av nåd" är en grundförutsättning för avspända och sunda relationer.

måndag 3 juni 2013

Kunskapens träd på gott och ont - om laglydnaden

Vad är kunskapens träd på gott och ont (Första Mosebok)?
Jag har alltid tänkt att kunskapens träd på gott och ont handlar om vetenskapen. T.ex. kan kärnkraften vara god då den ger energi, samtidigt som den kan vara ond eftersom den inte bryts ner och kan användas som kärnvapen.
Jag lyssnade på Sven Reichman som tolkade kunskapens träd på gott och ont, som lagen (alltså inte Sveriges Rikes lag- som man naturligtvis måste följa), utan lagen i bibeln, som tio Guds bud, och alla övriga lagar i bibeln. Han talade om skillnaden mellan trons lydnad och lagens lydnad (1 Kor:1). Trons lydnad är kärleken. Trons lydnad är att stå under Guds påverkan, och vilja ha hjälp att bli fri från synden. Att vilja ha hjälp är vårt ansvar. Förändringen är Guds ansvar. Lagens lydnad, leder bara till att människor fördömer sig själva och andra, och leder inte till något gott. Perfekta människor är odrägliga. Ribban i lagen är satt så högt att ingen kan nå den. Det är vad Romarbrevet handlar om. Även Galaterbrevet och Första Korinterbrevet är viktiga i sammanhanget.
Det behövs ständigt påminnas om detta, för det är så lätt att hamna där, eftersom det religiösa lagtänkandet är det naturliga tänkesättet för människan. Så lycklig jag blir av att höra bra undervisning!

Sven Reichmans böcker och ljudfiler för gratis nedladdning.

fredag 24 maj 2013

Våldet i Husby

Tankarna går till de drabbade i kravallerna i Husby. Invånarna och poliser som arbetar för att skydda dessa, befinner sig i en omänskligt otrygg situation. Samtidigt ser man i debatten att våldet anses vara förståeligt p.g.a. klasskillnader och utsatthet etc. Även om ingen vill försvara våldet, så kan det ändå uppfattas så. I andra sammanhang som vid kvinno- eller barnmisshandel, fördöms ju alltid våldshandlingen utan att man försöker hitta en förklaring eller förståelse av handlingen. Klart är dock att man behöver hitta lösningar för att få ungdomarna att bli delaktiga i samhället. Nu verkar det brinna överallt enligt journalisterna. Undrar bara hur många bränder som orsakats av att tidningarna betalar privatpersoner för bilder och filmer...

Edith Escobar skriver en bra artikel på Newsmill att det som händer i Husby inte är ett invandrarproblem, ett integrationsproblem, ett problem om utanförskap, utan det handlar om ett attitydproblem;

att förstå våldet i husby föder bara mer våld

Dick Erixon skriver i Världen idag att "om någon uppfyller mina rättigheter har jag bara fått vad jag ska ha, jag har ingen anledning att visa uppskattning. Detta socialistiska tänkande står i direkt strid med de kristna värderingar som präglat vårt samhälle och utgår ifrån att alla människor inte bara har samma rätt utan också eget ansvar. ..När tacksamhet ersätts av aggressiva rättighetskrav och anklagelser om att man inte fått tillräckligt, är det början på slutet för civilisationen. Samhället slits sönder. Det borde leda till eftertanke";

Tacksamhet för att ha en fristad

Den mänskliga onda naturens inställningen är att om man inte har det tillräckligt bra, finns heller ingen anledning till tacksamhet, och tillräckligt bra blir det aldrig. Det finns alltid någon som har det bättre. Jesus kom med fred/fridsbudskapet och de glada nyheterna (evangelium) till världen. Världen skulle vara en betydligt bättre plats om människor tackar Gud i livets alla omständigheter. Det är grunden för tillfredsställelse.

måndag 22 april 2013

Har kristendomen samma kvinnosyn som Islam.


I en
artikel i aftonbladet kan man läsa Elisabeth Höglund skriva en mycket klassisk artikel om att kristendomen inte är ett dugg bättre vad gäller islam vad gäller kvinnosyn. Artikeln är mycket typisk för det vanliga "politiskt korrekta" svenska tänkesättet. Lite av Jantelagen "du skall inte tro att du är något, kan något eller att den kristna religionen skulle vara bättre än Islam". Lite schizofrent blir det när svenskar ofta för fram den svenska modellen som något fantastiskt så fort man åker utomlands och tror att Sverige är bäst i världen.
Socialdemokraterna utmanade nyligen sina egna fördomar mot Islam, utifrån sin föreställningen i enlighet med ovanstående artikel när de utsåg en islamist i partitoppen. Sedan svängde man drastiskt, tydligen höll inte den föreställning man haft vid prövning. Man trodde att en mindre grupp av islamister skulle företräda den stora majoriteten av muslimer i Sverige. Många av dessa är mer positiva till kristendomen än till Islam. Man får inte välja sin religion som muslim.

Var och en kan jämföra hur kvinnor (och barn) har det vad gäller mänskliga rättigheter, rätt till att påverka sitt eget liv i kristna jämfört med muslimska kulturer. Rätt till arv, att vittna, etc. Dessa har ju en grund i skrifterna Bibeln kontra Koranen. Sedan finns det visst olika tolkningsmöjligheter, men man kan ju inte tolka hursomhelst.

"Det grekiska ord som översatts med underordna i verserna ovan är ordet "hypotasso". Slår man upp detta ord i ett lexikon finner man att det har flera betydelser, "placera under, ge vika, foga sig, ge med sig, underkasta sig". Mer utförliga förklaringar till detta ord säger bl a att det innebär en frivillig attityd av samarbete, att ge med sig inför någon annans råd eller förmaning. Det handlar hela tiden om en relation mellan jämställda individer eller sammanhang, t ex kvinna-man, Jesus-församlingen och yngre-äldre.

Beträffande uttrycket att "en man är sin hustrus huvud" så behöver detta inte tolkas som att mannen är sin hustrus "ledare" eller "chef". Den som översatt den grekiska grundtexten har valt att översätta "kephale" med "huvud". Översättningen är utan tvekan helt korrekt. Frågan är bara hur vi skall tolka ordet "huvud". I klassisk grekiska kan "huvud" också betyda ursprung, källa, upphov eller liv. Ett klassiskt uttryck är "jag fruktar för mitt huvud", vilket bl a används av Homeros i Illiaden. Här betyder "huvud" ungefär "liv", dvs det handlar om att frukta för sitt liv. En möjlig översättning är således "en man är sin hustrus källa (upphov)". Paulus kanske då avser att kvinnan skapades ur mannens kropp, vilket är vad Skapelseberättelsen säger.

Vissa kritiserar Bibeln för att den påstår att mannen skapades före kvinnan och på så sätt antyder att mannen skulle ha överordnad ställning över kvinnan Men i så fall skulle djuren vara överordnade människan, eftersom de skapades före människan, så den kritiken håller inte. I 1 Mos 2:18 talar Gud om att mannen är ensam och att han behöver en hjälp. Det hebreiska ordet "ezer" har här översatts med "hjälp". Detta tolkas av många feminister som ett negativt uttalande om kvinnor. Kvinnan reduceras till någon som skall hjälpa mannen och har då inget eget värde, menar man. Ordet "ezer" har emellertid inget med underkastelse att göra, utan handlar om ömsesidighet, samarbete och komplementaritet. Ordet förekommer 21 gånger i GT och används i 15 av dessa om Gud när han hjälper människor (t ex 2 Mos 18:4). Och Gud kan väl knappast sägas vara underordnad människan."
Citat är hämtat från nedanstående länk:
Manligt och kvinnligt i Bibeln

En viktig sak är att underordnande i Bibeln är en naturlig hållning i alla relationer "underordna er varandra...(Ef 5:21)" Det finns ingen rätt att förtrycka någon alls. Ömsesidigt underordnande är motsatsen till att kämpa mot andra genom att utöva maktspråk. Sådant är ingen kristen hållning, oavsett män eller kvinnor. Ömsesidigt underordnande handlar därför om att lyssna till andra och visa respekt. Men det är inte att lyda andra. Då blir andra människor avgudar. En kristen hållning är en förutsättning för fred. Det finns alltså ingen möjlighet att "överordna" sig någon inom kristendomen.

 

måndag 15 april 2013

Vad är rättvisa?




En artikel  jag läste idag på Newsmill satte igång mina grubblerier om rättvisa. Visst är det bra att vara rättvis. Problemet är bara att det inte är så enkelt i verkligheten, om man inte är enögd. Artikeln tog t.ex. upp att vara rättvis gentemot Israel i Palestinakonflikten. Man kan dock se på rättvisa på olika sätt. Inte ens i Palestinakonflikten är det enkelt att bedöma vad som är rättvist. Det är inte en enkel svart/vit konflikt. Men för att inte gå in just i denna konflikt, kan man ta helt andra vardagliga konflikter:

Skall en nioåring och en elvaåring ha samma veckopeng?
Skall den som jobbar halvtid ha samma lön som den som jobbar heltid?
Skall den som jobbar hårdare ha samma lön som den som är mer "lat"?
Skall man med skatteutjämning leva på exakt samma standard oavsett om man har sparat eller slösat i livet?
Är det rättvist att få olika betyg, vi har ju olika förutsättningar i livet?
Har man rätt att hämnas för att skapa rättvisa. Eller är det Gud som står för att skapa rättvisa i slutändan?
Är livet överhuvudtaget rättvist?

Rättvisa är inte så enkelt. Den som begår ett brott, t.ex. misshandlar någon, anser ofta att den har rätt till detta, och har en känsla över att skapa rättvisa genom sin handling. T.ex. har personen känt sig kränkt och vill skapa någon slags jämnvikt. Man vill göra personen illa som man känt sig blivit illa behandlad av.
Här handlar det ytterst om att det är människan som dömer. Därför är tanken på att skapa rättvisa riskabel. Jag blir hellre dömd av Gud än av människor. Gud ser allt och känner människans hjärta. Människor känner inte till alla omständigheter, och är heller inte fullkomliga. Islam handlar mycket om rättvisa. Men rättvisan kan vara hård. Här finns ingen nåd. Kristendom och Islam är inte ett. Den stora skillnaden handlar om att det är Gud som dömer i kristendomen, och inte människor. Människan får överhuvudtaget inte lov att döma någon enligt kristendomen. Om Gud inte skulle finnas blir därmed ingen dömd alls, om man lever efter kristendomen. Inom Islam dömer människor i Guds ställe. Som jag ser det är religionerna här fullständigt oförenliga.
Som jag ser det är kristendomens grundvärdering att människan inte har rätt att ge igen - alltså inte döma - en förutsättning för fred i världen, både i nära relationer och i världspolitiken.

Sedan kommer man å andra sidan inte ifrån att makten att skapa rättvisa, också är något gott som vi behöver använda oss av som ansvariga i den ställning vi har i världen. Det kan vara som förälder eller i vårt arbete. Men behöver ske med stor ödmjukhet och vishet.

Guds rättvisa innebar att Jesus var tvungen att dö på korset för våra synder. Var det rättvist? Nej, det är nåd.


fredag 22 februari 2013

Oscar Pistorius har fått förbön i fängelset.

Enligt en artikel i Dagen har Oscar Pistorius fått förbön av en präst i fängelset. Han har uppgetts vara förkrossad.
Frågan är av vad förkrosselsen består av. Är det rädslan att bli dömd för mord, eller är det förkrosselse över att han (som man kan anta enligt journalistiken) har mördat sin fru? I det senare fallet, hade han knappast nekat till mordanklagelsen.
En människa som begått en våldshandling kan reagera med mycket starka känslor. Känslorna kan uttrycka en ånger, men om det är en förkrosselse i kristen mening, så visar det sig att man gråter för vad man gjort mot en annan och inte över vad som händer med en själv. Självklart så nekar man ju heller inte till att man begått ett brott. Enligt kristen tro, så är Gud mäktig att förlåta även de största synder, men det är inte samma sak som att man går fri ifrån de konsekvenser som ens handlande för med sig.


Läs mer:


http://karlektillsanningen.se/wordpress/?page_id=270

lördag 2 februari 2013

Tony Olson gifter sig

Läste att polismördaren Tony Olson skall gifta sig med en tjej han träffat genom fängelsekyrkan. Artikeln sätter igång en massa funderingar ang. nåd, skuld, och försoning.
Det är välkänt att mördare får en massa brev från tjejer som vill rädda dem med sin kärlek. Kristendomen erbjuder nåd till syndare som inte finns i något annat sammanhang i världens tänkande. Det kan förändra en människas liv radikalt. Vad som hänt i Tonys liv, kan jag inte uttala mig om utan jag skriver rent allmänt utifrån vad artikeln väcker för frågor.

I den moderna kristendomstolkningen som bygger på "positivt tänkande" och som genomsyrar dagens teologi, så har ord som synd och skuld sopats undan. Positivt tänkande slog igenom i USA som en reaktion mot att människor blev sjuka av grubblerier om en straffande Gud som man var rädd för. Ofta är det så att pendeln svänger från det ena diket till det andra. Förr var människor neurotiska och fördömde sig själva, nu är det vanligare med andra typer av psykiska störningar som är betydligt mer djupgående. Från att ha fördömt sig själv, är det istället vanligare att lägga skulden på andra. Så länge man lägger ut skulden/synden på andra, föräldrar, samhället, ens partner etc. kan man inte förändras själv. Först när man ser sin egen synd/skuld, kan man förändras inifrån, i hjärtat. Bibeln talar om människans hjärta som roten till allt ont. En människa som Gud förvandlat inifrån, har ett rent hjärta som inte kan fördöma någon. Detta visar sig i relationen med andra. Särskilt under press då det som finns i hjärtat kommer fram.

Läs mer:

Omvändelse - en nödvändighet för att blil frälst?