Har kristendomen samma kvinnosyn som Islam.

I en
artikel i aftonbladet kan man läsa Elisabeth Höglund skriva en mycket klassisk artikel om att kristendomen inte är ett dugg bättre vad gäller islam vad gäller kvinnosyn. Artikeln är mycket typisk för det vanliga "politiskt korrekta" svenska tänkesättet. Lite av Jantelagen "du skall inte tro att du är något, kan något eller att den kristna religionen skulle vara bättre än Islam". Lite schizofrent blir det när svenskar ofta för fram den svenska modellen som något fantastiskt så fort man åker utomlands och tror att Sverige är bäst i världen.
Socialdemokraterna utmanade nyligen sina egna fördomar mot Islam, utifrån sin föreställningen i enlighet med ovanstående artikel när de utsåg en islamist i partitoppen. Sedan svängde man drastiskt, tydligen höll inte den föreställning man haft vid prövning. Man trodde att en mindre grupp av islamister skulle företräda den stora majoriteten av muslimer i Sverige. Många av dessa är mer positiva till kristendomen än till Islam. Man får inte välja sin religion som muslim.

Var och en kan jämföra hur kvinnor (och barn) har det vad gäller mänskliga rättigheter, rätt till att påverka sitt eget liv i kristna jämfört med muslimska kulturer. Rätt till arv, att vittna, etc. Dessa har ju en grund i skrifterna Bibeln kontra Koranen. Sedan finns det visst olika tolkningsmöjligheter, men man kan ju inte tolka hursomhelst.

"Det grekiska ord som översatts med underordna i verserna ovan är ordet "hypotasso". Slår man upp detta ord i ett lexikon finner man att det har flera betydelser, "placera under, ge vika, foga sig, ge med sig, underkasta sig". Mer utförliga förklaringar till detta ord säger bl a att det innebär en frivillig attityd av samarbete, att ge med sig inför någon annans råd eller förmaning. Det handlar hela tiden om en relation mellan jämställda individer eller sammanhang, t ex kvinna-man, Jesus-församlingen och yngre-äldre.

Beträffande uttrycket att "en man är sin hustrus huvud" så behöver detta inte tolkas som att mannen är sin hustrus "ledare" eller "chef". Den som översatt den grekiska grundtexten har valt att översätta "kephale" med "huvud". Översättningen är utan tvekan helt korrekt. Frågan är bara hur vi skall tolka ordet "huvud". I klassisk grekiska kan "huvud" också betyda ursprung, källa, upphov eller liv. Ett klassiskt uttryck är "jag fruktar för mitt huvud", vilket bl a används av Homeros i Illiaden. Här betyder "huvud" ungefär "liv", dvs det handlar om att frukta för sitt liv. En möjlig översättning är således "en man är sin hustrus källa (upphov)". Paulus kanske då avser att kvinnan skapades ur mannens kropp, vilket är vad Skapelseberättelsen säger.

Vissa kritiserar Bibeln för att den påstår att mannen skapades före kvinnan och på så sätt antyder att mannen skulle ha överordnad ställning över kvinnan Men i så fall skulle djuren vara överordnade människan, eftersom de skapades före människan, så den kritiken håller inte. I 1 Mos 2:18 talar Gud om att mannen är ensam och att han behöver en hjälp. Det hebreiska ordet "ezer" har här översatts med "hjälp". Detta tolkas av många feminister som ett negativt uttalande om kvinnor. Kvinnan reduceras till någon som skall hjälpa mannen och har då inget eget värde, menar man. Ordet "ezer" har emellertid inget med underkastelse att göra, utan handlar om ömsesidighet, samarbete och komplementaritet. Ordet förekommer 21 gånger i GT och används i 15 av dessa om Gud när han hjälper människor (t ex 2 Mos 18:4). Och Gud kan väl knappast sägas vara underordnad människan."
Citat är hämtat från nedanstående länk:
Manligt och kvinnligt i Bibeln

En viktig sak är att underordnande i Bibeln är en naturlig hållning i alla relationer "underordna er varandra...(Ef 5:21)" Det finns ingen rätt att förtrycka någon alls. Ömsesidigt underordnande är motsatsen till att kämpa mot andra genom att utöva maktspråk. Sådant är ingen kristen hållning, oavsett män eller kvinnor. Ömsesidigt underordnande handlar därför om att lyssna till andra och visa respekt. Men det är inte att lyda andra. Då blir andra människor avgudar. En kristen hållning är en förutsättning för fred. Det finns alltså ingen möjlighet att "överordna" sig någon inom kristendomen.

 

Vad är rättvisa?

En artikel  jag läste idag på Newsmill satte igång mina grubblerier om rättvisa. Visst är det bra att vara rättvis. Problemet är bara att det inte är så enkelt i verkligheten, om man inte är enögd. Artikeln tog t.ex. upp att vara rättvis gentemot Israel i Palestinakonflikten. Man kan dock se på rättvisa på olika sätt. Inte ens i Palestinakonflikten är det enkelt att bedöma vad som är rättvist. Det är inte en enkel svart/vit konflikt. Men för att inte gå in just i denna konflikt, kan man ta helt andra vardagliga konflikter:

Skall en nioåring och en elvaåring ha samma veckopeng?
Skall den som jobbar halvtid ha samma lön som den som jobbar heltid?
Skall den som jobbar hårdare ha samma lön som den som är mer "lat"?
Skall man med skatteutjämning leva på exakt samma standard oavsett om man har sparat eller slösat i livet?
Är det rättvist att få olika betyg, vi har ju olika förutsättningar i livet?
Har man rätt att hämnas för att skapa rättvisa. Eller är det Gud som står för att skapa rättvisa i slutändan?
Är livet överhuvudtaget rättvist?

Rättvisa är inte så enkelt. Den som begår ett brott, t.ex. misshandlar någon, anser ofta att den har rätt till detta, och har en känsla över att skapa rättvisa genom sin handling. T.ex. har personen känt sig kränkt och vill skapa någon slags jämnvikt. Man vill göra personen illa som man känt sig blivit illa behandlad av.
Här handlar det ytterst om att det är människan som dömer. Därför är tanken på att skapa rättvisa riskabel. Jag blir hellre dömd av Gud än av människor. Gud ser allt och känner människans hjärta. Människor känner inte till alla omständigheter, och är heller inte fullkomliga. Islam handlar mycket om rättvisa. Men rättvisan kan vara hård. Här finns ingen nåd. Kristendom och Islam är inte ett. Den stora skillnaden handlar om att det är Gud som dömer i kristendomen, och inte människor. Människan får överhuvudtaget inte lov att döma någon enligt kristendomen. Om Gud inte skulle finnas blir därmed ingen dömd alls, om man lever efter kristendomen. Inom Islam dömer människor i Guds ställe. Som jag ser det är religionerna här fullständigt oförenliga.
Som jag ser det är kristendomens grundvärdering att människan inte har rätt att ge igen - alltså inte döma - en förutsättning för fred i världen, både i nära relationer och i världspolitiken.

Sedan kommer man å andra sidan inte ifrån att makten att skapa rättvisa, också är något gott som vi behöver använda oss av som ansvariga i den ställning vi har i världen. Det kan vara som förälder eller i vårt arbete. Men behöver ske med stor ödmjukhet och vishet.

Guds rättvisa innebar att Jesus var tvungen att dö på korset för våra synder. Var det rättvist? Nej, det är nåd.