Är Gud ett monster?

Ateister brukar ibland argumentera mot kristen tro utifrån teodicéproblemet (att Gud inte både kan vara allsmäktig och samtidigt god), ungefär så här, där en ateist som anser att Gud är ett monster intervjuas här

Jag har förr inte kunnat förstå varför ateister tror att kristna har en sådan syn som ateisten framför, alltså att Gud skulle orsaka allt lidande i världen, och ännu värre att detta skulle vara ett straff för synder. Jag har senare förstått att det finns kristna i världen som tror så. Jag kopplar inte alls detta till kristendom, men kan se det ibland i religioner, där människor tar till maktmedlet gud och religion för att utöva ondska.

Jag är ju uppvuxen inom pingst, där teologin i denna fråga ser ut ungefär som i Ulf Christianssons sång "pappa vem har gjort" av gruppen  Jerusalem 

Mycket av det lidande (men inte allt) skulle undvikas om människan handlar annorlunda. Många människor, särskilt kvinnor och barn globalt sett, råkar ut för lidande genom andra människors ondska. Men man kan också lida pga. egen ondska. Jag såg nyligen ett program på kunskapskanalen om läkaren Mukwege på Kunskapskanalen som opererar flickor som våldtagits. Läkaren är son till en pastor, och har en mycket kristen inställning tycker jag. Han betonar att det inte är en skam att ha blivit våldtagen som flickorna tror. och försöker förändra inställningen i samhället där man förskjuter kvinnor och barn från sina familjer pga. skam. Mukwege som är pingstvän (i alla fall har han predikat på Nyhemsveckan och verksamheten stöds ekonomiskt av PMU) har samma synsätt som i den teologi jag känner igen att Gud inte har orsakat detta lidande, utan att det beror på människors ondska.

Mycket lidande skulle kunna undvikas om människor handlade annorlunda. Det kan vara alltifrån att undvika kusingifte som kan orsaka extremt svårt handikappade barn (jag har mött flera föräldrapars oerhörda lidande i dessa situationer som gripit tag i mig). Mycket parasiter i vatten skulle kunna undvikas om jordens tillgångar sköttes om bättre genom människan. Orkaner och naturkatastrofer kunde undvikas genom att inte skövla natur, etc. Krig beror uppenbarligen på människors verk, men det betyder inte att den som drabbas skulle vara straffad av Gud, lika lite som ett offer som är utsatt av en kriminell, eller drabbas av sjukdom heller skulle vara straffad av Gud. Man kan visserligen försöka hitta en mening mitt i lidandet, för att orka med detta. Men det betyder inte att Gud har orsakat lidandet. Då kommer man fram till själva kärnan i teodicéproblemet, att om Gud inte har ansvar/har orsakat lidandet, då är inte Gud allsmäktig ( i den betydelse att Gud skulle ha styrt i detalj varje händelse i tillvaron). Jag är ingen teolog, så jag kommer inte heller att försöka svara på den frågan. Inom pingstteologin så anser man här att det är djävulen som är skyldig och orsakar lidandet. Motargumentet inom teologin är att man då tror på två gudar, och kristendomen är ju som bekant monoteistisk.

Min slutsats här är att jag inte har för avsikt att komma fram till en teologisk förklaringsmodell. Jag har inte sett någon sådan modell som heller förklarar dessa frågor. Jag kan därför heller inte säga att jag är bokstavstroende kristen, eftersom jag bara kan anamma det som jag kan finna en rimlig förklaring på, och har nog en ganska pragmatisk praktisk syn på tillvaron. Jag kan dock inte se någon bättre ideologi eller förklaringsmodell än den bibliska på tillvaron och tror att kristendomen är den bästa grunden för att skapa ett harmoniskt och lyckligt samhälle om de instruktioner som finns i bibeln följs, men eftersom jag vanligtvis jobbar mestadels med juridik inom mitt jobb, så möter man på exakt samma problem i bibeltolkningen som i tolkning av rättspraxis, att det kan tolkas olika utifrån olika skriftställen och att man måste utgå från avsikten och helheten, annars hamnar man fel.

Ben Hur

Fredagskväll och filmtajm med familjen (make och två barn, 12 och 15 år). Det brukar vara svårt att hitta någon film på Netflix som alla kommer överens om. Maken önskar Indiefilmer, 12-årige sonen gillar typ action eller amerikansk komedi, 15-årig dotter gillar science-fiction (helst engelsk och inte amerikansk - hon är påverkad av mig..) och jag gillar brittisk film, gärna kostymfilmer. I demokratisk anda valde jag denna gång Ben Hur från 1959. Har sett den tidigare visserligen, men den är verkligen fantastisk! Bra handling, bra skådespelare och bra foto, ljus, musik mm. Alla i familjen gillade den. Vi samtalade lite om den äldre typen av film som har ett lugnare tempo, bra för nutidens sönderstressade hjärnor, men som många kan tycka är för långsamt. Men det borde passa in i de rekommendationer som ges för att undvika hjärnstress.

I min fascination över Ben Hur så googlade jag lite och såg att gjorts en senare film av boken 2016. Men tyvärr så hade den inte lika bra recensioner som versionen från 1959. Dessutom var det ett väldigt diskuterbart slut, där Messala tydligen hade omvänt sig (?) och kramades med sina tidigare fiender som han försökt döda och plågat i fängelsehålor. Nu har jag inte sett denna versionen av film, och är kanske inte så sugen på det heller utifrån recensionerna, men jag kan i alla fall inte låta bli att ha tankar gällande nutidens moderna ibland ytliga teologi, där alla skall förlåtas oavsett verklig ånger eller inte, vilket jag inte kan se vara sann kristendom. Någon som Messala har troligen förfallet så djupt i ondska att det knappast finns något intresse av någon omvändelse överhuvudtaget. En del brottslingar kan utifrån sin EQ-intelligens säga att de ångrar sig, för att de tjänar något på det, t.ex. behålla familjerelationer, eller få minskat straff. Den utsatta blir då pressad att förlåta, vilket tolkas som att inte kunna fly undan en destruktiv relation eller att minska de negativa konsekvenserna för brottslingen. Detta är inte kristendom. Den som verkligen omvänder sig, respekterar att den sårade inte längre klarar av att fortsätta relationen, och kräver ingen fortsatt relation. Den som verkligen omvänder sig försöker heller inte komma undan ett lagligt utmätt straff. Om brottslingen försöker detta med hänvisning till sin omvändelse, kan man vara säker på att ingen omvändelse i hjärtat verkligen har skett.