Läste att polismördaren Tony Olson skall gifta sig med en tjej han träffat genom fängelsekyrkan. Artikeln sätter igång en massa funderingar ang. nåd, skuld, och försoning.
Det är välkänt att mördare får en massa brev från tjejer som vill rädda dem med sin kärlek. Kristendomen erbjuder nåd till syndare som inte finns i något annat sammanhang i världens tänkande. Det kan förändra en människas liv radikalt. Vad som hänt i Tonys liv, kan jag inte uttala mig om utan jag skriver rent allmänt utifrån vad artikeln väcker för frågor.
I den moderna kristendomstolkningen som bygger på "positivt tänkande" och som genomsyrar dagens teologi, så har ord som synd och skuld sopats undan. Positivt tänkande slog igenom i USA som en reaktion mot att människor blev sjuka av grubblerier om en straffande Gud som man var rädd för. Ofta är det så att pendeln svänger från det ena diket till det andra. Förr var människor neurotiska och fördömde sig själva, nu är det vanligare med andra typer av psykiska störningar som är betydligt mer djupgående. Från att ha fördömt sig själv, är det istället vanligare att lägga skulden på andra. Så länge man lägger ut skulden/synden på andra, föräldrar, samhället, ens partner etc. kan man inte förändras själv. Först när man ser sin egen synd/skuld, kan man förändras inifrån, i hjärtat. Bibeln talar om människans hjärta som roten till allt ont. En människa som Gud förvandlat inifrån, har ett rent hjärta som inte kan fördöma någon. Detta visar sig i relationen med andra. Särskilt under press då det som finns i hjärtat kommer fram.
Läs mer:
Omvändelse - en nödvändighet för att blil frälst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar