Vad är människans rätt enligt definitionen "mänskliga rättigheter"?

I en information i mänskliga rättigheter, gjorde en politiker en värderingsövning.
Jag svarade nej på de flesta frågor, som t.ex. om jag har rätt att bosätta mig på vilken gata jag vill i stan, rätt att ta banklån utan problem, eller rätt att adoptera. Jag svarade nej, eftersom jag tyckte att man blandade ihop begreppet rättighet med möjlighet. Visst förstår jag tanken, att jag som vit medelklass med jobb, har lättare att bosätta mig var jag vill, eller få ett banklån eller adoptera än andra grupper. Men rättighet har jag inte. Jag kan inte bosätta mig var jag vill med den enkla anledningen att det inte finns lediga lägenheter, eller att jag inte har råd att bo överallt i storstan. Jag har heller inte rätt att gå till banken och säga att nu vill jag köpa ett hus för fem miljoner och har rätt till banklån. Jag har heller inte rätt att adoptera, dels eftersom jag är för gammal, men också eftersom man först genomgår en utredning om man har rätt att adoptera eller inte.

När man diskuterar något, är det alltid bra att definiera det som diskuteras. Begreppet mänskliga rättigheter definieras enligt regeringen som människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, om människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, om skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, om rätt till utbildning, yttrandefrihet och att delta i landets styrelse.

Mänskliga rättigheter, har i sin världsvida definition, en grund i den kristna tron och i humanismen. Det borde vara självklart att känna sig trygg oavsett vad man är kristen, jude, muslim, homosexuell, eller ateist etc. Så är det inte i Sverige idag:

Jag har en invandrad väninna som berättade att hon möttes av föraktfulla blickar bland landsmän för sin i svenska ögon helt normala klädsel på stan. Man kan på nätet läsa om judar i Malmö som inte kan bära religiösa kläder, eller symboler utan att utsättas för hatbrott. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/reepalu-blundar-for-judarnas-lage_6949413.svd Kvinnor som bär burka och nekas vissa arbeten för att det räknas som maskering, är vare sig diskriminering eller hatbrott. Om de däremot utsätts för elakheter för sin klädsel, är det ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Jag tror att samhället måste lägga sig i vilka värderingar som unga muslimer får till sig i sin omvärld när de växer upp i Sverige. Om de bara lär känna svenskar, genom såpor på TV, så blir kunskapen felaktig vilket kan leda till radikalisering eftersom de inte vill att deras barn skall ta till sig dessa värderingar. Det finns ett stort ansvar för oss svenskar att ta till oss invandrarna i gemenskapen i samhället, samtidigt som det finns ett stort ansvar för politiker att ta in rätt invandrare till Sverige som bidrar till en positiv samhällsutveckling, och inte till en negativ. Både ekonomiskt och avseende mänskliga fri- och rättigheter (som också inbegriper skyldigheter förstås).

Vad gäller att ge uppehållstillstånd till människor pga. sjukdom, handikapp eller ekonomisk nöd etc. så anser jag att det är bättre att ge stöd till dessa i hemländerna, eftersom de inte har flyktingskäl. Då kan man ge stöd till betydligt fler än enbart till några enstaka. Det är det mest humana mot dessa människor.