Är svenskarna positiva till invandring?

I föregående artikel hade jag ett klipp från religionsvetenskaplig blogg som skriver om  professor Marie Demker från Göteborgs universitet som visar bland annat att det finns ett stort stöd för mottagandet av invandrare och flyktingar i Sverige.

Jag blir alltid nyfiken när det gäller undersökningar hur dessa har gått till. Hur har man ställt frågorna? Som man frågar får man svar, heter det ju.

 Min uppfattning om svenskars allmänna attityd mot invandring, är att man i allmänhet är positiv till invandrare som delar de svenska värderingarna som uttrycks i lagstiftning och mänskliga rättigheter, och som vill bidra positivt till den svenska ekonomin genom skatteintäkter.

Samtidigt är min uppfattning att gemene man, även förstås bland invandrarna själva, är negativa till invandring av människor som vill utnyttja det svenska bidragssystemet, utan att själv delta i produktionen. Eller till invandrare som utöver förtryck och innebär ett hot mot andra invandrare. En invandrad väninna berättade hur hon möttes av förakt på stan, när hon inte var "rätt" klädd i deras ögon. 

Ökad arbetskraftsinvandring är positivt när det tillför Sverige något, men kan också utnyttjas. I radio har framförts att det förekommer att arbetsgivare blir betalda för fiktiva anställningar där arbetsgivaren betalar in skatt för personen under ett antal år, trots att personen aldrig arbetar där, fram till att personen fått permanent uppehållstillstånd. Det är viktigt att media framför sådana problem, så att politiker har möjlighet att ändra lagar för att förhindra brottslighet, om det nu är möjligt. 

Det svenska systemet kan även utnyttjas inom lagens ramar. T.ex. är det möjligt med fri rörlighet inom EU, att anställa sig själv för en handikappad person/anhörig och få arbetstillstånd i Sverige. Det går även för personer utanför EU om man har ett tillfälligt uppehållstillstånd. I dessa fall innebär inte den nya arbetskraften något skatteplus i Sverige. Inom reformen personlig assistans, betalas ersättning ut direkt till den enskilde som genom egen firma kan anställa vem som helst, oavsett man bor i Sverige eller inte. Det finns nu förslag om ny lagstiftning för att minska fusk och överutnyttjande inom detta, men så länge pengar betalas ut direkt till enskilda personer är detta en lätt marknad att utnyttja som det blir svårt att komma åt. 

Jag har här klippt in en artikel från den 21 januari 2012 av Krister Renard som driver bloggen Gluefox:

I del 1 drev jag tesen att invandrare som begår brott (i någon form, bortsett från parkeringsförseelser och liknande) och ännu inte fått PUT (permanent uppehållstillstånd) skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. Invandrare som begår grova brott (våldsbrott som våldtäkt, grov misshandel, rån och mord – även stöld och inbrott räknas enligt min mening som grova brott) och som fått PUT skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. När det gäller invandrare som hunnit bli svenska medborgare skall det finnas en prövotid (någonstans mellan 5 och 10 år). Begår man grova brott under den tiden skall man förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid (efter avtjänat straff). Detta skall alltid gälla utan några som helst undantag. Om de misskötsamma invandrarna visste att detta tillämpades konsekvent skulle de inte begå några brott. Alla skulle tjäna på detta, inklusive de skötsamma invandrarna.

Jag kan inte förstå hur en sådan åsikt kan vara det minsta kontroversiell. För mig framstår det som självklart att det skall vara så. Dessutom är det viktigt att ha sådana principer för att undvika att etniska svenskar får en negativ syn på invandrare. Fortsätter vi på den inslagna kursen kommer SD att bli ett av de större partierna inom en snar framtid (ja kanske till och med det största).

Vad sägs t ex om Adama Diarra (muslim) från Elfenbenskusten? Hans fru, Maria Oscarsson, försvann i november 2011. Hennes styckade kropp påträffades i ett skogsparti på Hisingen i Göteborg. Parets son har vittnat om att Adama misshandlade modern och sedan kastade ut henne från balkongen. Påföljden blev 5 års fängelse och utvisning till 2022. Enligt Tingsrätten kan det inte anses vara klarlagt att uppsåtet var att döda hustrun (därav den korta strafftiden). Som lekman tycker man att det faktum att han styckade kroppen borde varit synnerligen graverande (bara det borde ha gett 5 års fängelse). ”Hoppsan, jag råkade visst stycka frugan. Ooooppps. Som det kan bli.” Men outgrundliga äro domstolarnas vägar. Rättvisan tycks inte längre enbart vara blind till person (som den skall vara) utan minst lika blind när det gäller rättvisa och rättfärdighet (vilket den inte skall vara).

Bortsett från att straffet förefaller väldigt lågt undrar man varför Adama dömdes till endast 10 års utvisning. Varför skulle Sverige någonsin vilja ha tillbaka en sådan motbjudande person? Sverige har inte några som helst förpliktelser gentemot Adama Diarra. Sverige kommer att vara ett mycket bättre land utan honom!!!

Till saken hör att Adama kom till Sverige år 2000. Vid ankomsten uppgav han falska uppgifter (bl a felaktigt namn och fel ålder). Han var vid ankomsten gift med en kvinna från Gambia som han misshandlade grovt, för vilket han dömdes till 10 månaders fängelse. Trots att han lämnade felaktiga uppgifter vid ankomsten och dessutom misshandlade sin hustru fick han i alla fall stanna i Sverige. För mig är detta en gåta. Samtidigt som man släpper in personer som Adama Diarra och låter dem stanna här, slänger vi ut sjuka barn (verkliga barn), kristna pastorer som riskerar att dödas (av muslimer) om de återvänder till sitt land och asylsökande som ärligt uppger ålder och bakgrund och som accepterar att de blir utvisade, dvs som accepterar svensk lag. Vore det inte bättre att göra tvärtom? Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2 mars 2011:

Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.