Gud älskar en glad givare..

I min barndoms pingströrelse var det vanliga kollekttalet från 2 Kor 9:7 att "Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare."
Tiondet ansågs självklart och var en förutsättning för att kunna driva verksamheten, men kanske inte direkt predikades om.
Inom trosrörelsen fanns en helt annan betoning på vikten av tiondet, och det utgicks ofta utifrån berättelsen om sådd och skörd från Mark 4, att skörden kunde bli tiofalt, trettiofalt, sextiofalt eller hundrafalt. Det ansågs alltså att man egentligen fick tillbaka mer än det man gav som en gudomlig lag som fanns i naturen. Jag har också hört i samband med kollekt läsas från Malaki kap. 3, att den som inte ger tioende stjäl från Gud...

I en artikel i tankesmedjan aletheia förs fram att tiondet hör till det gamla förbundet, och finns inte nämnt i nya testamentet (nya förbundet):

"Tionde – Guds princip för den kristna församlingen?

Kommentarer I denna artikel ska vi ta en genomgång av ämnet tionde. Gäller tiondeprincipen i den kristna församlingen, eller gäller andra principer under det nya förbundet? Varför använder sig kristna församlingar av tionde för att finansiera sin verksamhet, och varför tror många att de stjäl från Herren om de inte ger tionde? Vi ska se på en del lagar och princip som gällde för tiondet, och så kan man fråga sig utifrån det Skriften säger, om det är rätt att överföra dessa till dagens kristna verksamhet. I många församlingar medför de stora visionerna att man behöver mycket pengar in på konto för att driften ska fungera, och det är närliggande att tro att man därför viktlägger tiondet så starkt.
Tionde innan lagen.
Låt oss börja med tiden innan lagen, för bibeln nämner två tillfällen där tionde omtalas. Det första är Abraham som gav tionde till Melkisedek av bytet han tog under slaget mot Kedorlaomer (1 Mos 14:18-20), och Paulus omtalar denna händelse som ett bevis för att Kristi prästedöme (på Melkisedeks sätt) är bättre än det levitiska prästerdömet på grund av att Levi, som ännu var i Abrahams länd, på sätt och vis betalade tionde till Melkisedek. Det andra exemplet som nämns, är Jakob som avgav ett löfte vid Betel om att ge Gud tionde av alla sina ägodelar. I båda dessa exempel gavs tiondet frivilligt, och vi läser ingenstans om att Abraham eller Jakob gav sina efterkommare befallning om att göra det samma, och att det i sin tur resulterade i att det blev en religiös skick eller lag. Om Jakob redan hade förpliktat sig att ge tionde så fanns det ju ingen orsak till att han skulle avlägga det löfte han gjorde. Det är m.a.o. tydligt att man under patriarkernas tid inte hade någon skick eller lag som befallde människor att ge tionde. Det var först när förbundet med Lagen trädde i kraft att en sådan lag infördes.
Tionde under Moselagen
När Gud gav israeliterna lagarna om tionde, hade han förutbestämda mål med det. Det finns de som menar att det fanns flera ”tionden,” men det ser ut som om israeliterna betalade två tiondelar av sin årliga inkomst, förutom under sabbatsåren i och med att de då inte kunde räkna med någon inkomst. (3 Mos 25:1-12) Tionden skulle ges i tillägg till den första grödan israelerna var förpliktade att ge till Herren. (2 Mos 23:19 & 34:26) Det första tiondet, som bestod av en tiondel av det jorden och fruktträden gav, och av nötboskap och småboskap (tydligen av tillväxten hjordarna hade), fördes till helgedomen och gavs till leviterna eftersom de inte hade något arv i landet, men var vigda till tjänsten i helgedomen. (3 Mos 27:30-32 & 4 Mos 18:21+24) Också leviterna gav tionde av det vad de mottog, och det gavs för att underhålla Arons präster. (4 Mos 18:25-29)
Kornet skördades och frukten från vinrankorna och olivträden omgjordes till vin och olja innan man gav tionde. (4 Mos 18:27, 30 & Nehemja 10:37). Om en israelit önskade ge pengar istället för produkter, kunde han göra det under förutsättning att han lade till 20% av produkternas värde. (3 Mos 27:31) Med boskapen var det annorlunda. ”Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt HERREN.” Här skulle de inte undersöka djuret först, men märka vart tionde djur oavsett i vilket skick det var. (3 Mos 27:32-33)
Som tidigare nämnt, ser det ut som det fanns en sekundär tionde, som varje år sattes till sida. Den var inte direkt menat för leviterna, men indirekt fick de ändå del i den, men vanligtvis användes den för att glädja israeliska familjer som möttes vid de nationala högtiderna. När vägen till Jerusalem var för lång m.t.p att ta med sig tionde, omsattes den istället i pengar för att så användas till underhåll för familjerna under dessa högtider (5 Mos 12:4-7, 11, 17-18, 14:22-27). Som Haggaj tidigare påpekat, ska det finnas en översättning som tillsäger att de köpte öl och mat för pengarna, och jag har tidigare hört andra som påpekat att man istället för att ge detta tionde kunde ha en fest.
Vid slutet av det tredje och sjätte året i den sju år långa sabbatscyklusen satte man denna tionde till sida till elviterna, de fastboende utlänningarna, änkorna och de farlösa pojkarna i det lokala samhället i stället för att användas som betalning vid de nationala högtiderna. (5 Mos 14:28-29 & 26:12)
De israeliska lagarna i förbindelse med tionde var inte orimliga. Det är också viktigt att komma ihåg att Gud lovade att ”himlens fönster” skulle öppnas över israeliterna så att de blev välsignade, förutsatt att de lydde dessa lagar. (Mal 3:10 & 5 Mos 28:1-2, 11-14) När folket inte gav sitt tionde, gick det ut över leviterna eftersom de då var tvungna att använda tid på vanligt arbete och att prästtjänsten då blev lidande. (Nehemja 13:10)
En sådan trolöshet fick också konsekvenser för den sanna tillbedjan. När de tio stammarna gick bort ifrån den sanna tillbedjan och började dyrka kalvar, använde de sorgligt nog tionden för att stödja den falska religionen. (Amos 4:4-5) När israeliterna däremot var trofasta mot Gud och styrdes av rättfärdiga män, gavs det åter tionde till leviterna, och enligt Guds löften var det då ingen som led nöd. I Moselagen fanns det inget straff för de som inte gav tionde. Gud hade ändå gjort så att hela folket kände sig förpliktade att ge tionde, för vid slutet av den treåriga tiondecyklusen skulle de erkänna inför Herren att de betalat tionden. (5 Mos 26:12-15) Allt som oregelmässigt hölls tillbaka, betraktades som stöld från Gud. (Mal 3:7-9)
Tionde på Jesu tid
De judiska ledarna i det första århundradet, och speciellt bland de skriftlärda och fariséerna, gjorde ett stort nummer av att de gav tionde och gjorde andra synliga gärningar i förbindelse med sin gudsdyrkan, men deras hjärtan var långt borta frän Gud. (Matt 15:1-9) Jesus tillrättavisade dem för deras hycklande inställning och uppmärksammade det faktum att de var noga med att ge ”tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.”. (Matt 23:23) F.ö gällde samma tiondeprincip under Jesu tid på jorden, men då innan försoningen på Golgata.
Tionde i den kristna församlingen
De första kristna i det första århundradet fick ingen befallning om att ge tionde. Huvudorsaken med tiondet under Moselagen var att stödja Israels tempel och prästerskap. Plikten att ge tionde upphörde när Moselagens förbund uppfylldes och blev upphävd vid Kristi död på Golgata kors. Den som är en aning bevandrad i judisk historia, vet att leviterna fortsatte sin tempeltjänst fram till templet förstördes i år 70 e.Kr, men från och med år 33 hade de kristna blivit en del av ett nytt, andligt prästerskap som inte ”finansierades” av en tiondeordning. (Rom 6:14, Hebr 7:12 & 1 Petr 2:9) De kristna gav efter den förmåga de hade, och pålades inte att ge fasta bidrag till församlingens utgifter. Ingen gav av tvång, men i samsvar med det beslut han fattade i sitt hjärta. Gud älskar en glad givare! (2 Kor 8:12 & 9:7) De uppmintrades att fölga vissa principer, som f.ex ”Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar* och: Arbetaren är värd sin lön.” (1 Tim 5:17-18) Paulus visade ett gott exempel genom att inte vara en ekonomisk börda för församlingarna, och tjänade pengar genom sitt yrke som tältmakare. (Apg 18:3 & 1 Tess 2:9) Kanske ett tips till många önödigt betalda pastorer i små församlingar som har en ansträngd ekonomi…
Slutsats
Principerna om tionde som var nedlagt i Moselagen hade en tidsbegränsad period fram till Kristus, och som vi också sett hade lagen om tionde mycket bestämda regler. Vilka ”leviter” är det runt omkring i våra kristna församlingar idag som ska ta emot tiondet? Det levitiska prästerdömet avslutades på Golgata, och man kan inte vidareföra dessa principer att gälla den kristna nytestamentliga församlingen. Om apostlarna inte krävde tionde av de hednakristna, så ska heller inte dagens kristna församlingar basera sina inkomster på dessa mosaiska regler.
Om du inte ger tionde så stjäl du inte från Herren, och välsignelsen kommer heller inte att tas ifrån dig. Du är redan välsignad i Jesus Kristus, och Ef 1:3 säger: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse…” Självklart kan du ge tionde om du vill, men ge det med glädje, inte av fruktan och en felaktig tro om att om du ger så blir du välsignad. Många har gett sig in i fattigdom, och jag vill undvika historier som bekräftar detta, men säkerligen finnes det någon av er läsare som vet mer om det. Ge av ett glatt hjärta till allt Guds verk, men kom ihåg att Guds välsignelse är inget du måste be om, eller ge pengar och tionde för att få. Du har ALLT i Kristus, så finn vilan i Herren och gläd dig över det kristna livet, utan lagens krav som påminner dig om dina fel och brister hela tiden. Lagen gäller inte dig, den avskaffades på Golgata i år 33!"

http://aletheia.se/2008/01/13/87/

Min egen reflektion i ämnet är att tiondet är ursprunget till det skattesystem vi har idag. En procent av skatten går för de flesta svenskar till svenska kyrkan, eller till någon annan frikyrka som man valt att kyrkoskatten skall gå till. Det är samma procentsats som i GT, där en procent gick till templet och prästerna. I GT gick därutöver 9 % till fattiga, faderlösa, änkor och främlingar. I vårt nutida skattesystem ingår denna omsorg inom ramen för den skatt vi betalar. Det är därför helt onödigt att överhuvudtaget ha något dåligt samvete i form av att man skulle stjäla från Gud om man inte ger tionde till en kyrka. 


Sedan är det ju en annan sak att om man deltar i en kyrkoverksamhet, så kan man inte förlita sig på bidrag från staten, utan man får ju dela på omkostnaderna för denna - men det har inte med begreppet tionde att göra. Jag tror inte det går att komma ifrån att inte det kristna budskapet skulle påverka ens ekonomi och synen på hur man använder sina pengar på ett ansvarsfullt sätt (vilket inte innebär att man skall ge till första bästa tiggare som man möter på - för att lätta sitt eget samvete). Jag tror inte att det är någon vits att ge bort allt vad man äger och leva urfattig. Dock kanske man kan tänka om t.ex.  att följa modet inom olika områden som kläder och inredning med onödig konsumtion som följd, att inte köpa en större eller lyxigare bil än vad man behöver, eller att köpa största möjliga bostad som banken tillåter en att ta lån för, istället för att köpa en mindre/billigare bostad som man kan amortera av inom rimlig tid.



Så här skriver Jonas Melin, lärare inom pingströrelsens bibelskola i sin blogg:

"Några viktiga bibeltexter

Jesus talar mycket om pengar. Här är några texter att läsa: Matt 6:1-4, 19-34, Luk 6:12-27, 12:13-15, 14:33, 16:10-12. Han säger att vi inte ska göra oss bekymmer för morgondagen, att vi inte ska samla skatter på jorden, att vi ska försaka allt och akta oss för allt habegär och ge åt den som ber oss och mycket mer.

Apostlagärningarna berättar hur dessa principer tillämpades i den första församlingen i Jerusalem. Här är Apg 2:44-45 och 4:32-35 viktiga texter. De berättar att de första lärjungarna hade allting gemensamt och tog hand om varandra och att ingen led nöd, utan alla fick vad de behövde.

Breven ger oss mycket undervisning om pengar. Här är tre viktiga texter att läsa: 1 Tim 6:6-10, 17-19, Hebr 13:5-6, 2 Kor 9:6-15. Paulus skriver om att vi ska akta oss för girighet och kärlek till pengar, att vi ska vara nöjda om vi har det nödvändiga, att vi ska göra gott och dela med oss och inte ha vår trygghet i rikedomar utan i Gud. Han skriver också att den som ger generöst blir välsignad.

Gamla testamentet visar på samma principer. Några exempel är Ords 3:9-10, 11:25, 19:17 och Ps 37:21.

Utifrån dessa bibeltexter (och några till) vill jag peka på fyra viktiga attityder och sex praktiker som bör prägla oss som följer Jesus.

Fyra viktiga attityder

Det börjar med hjärtat. Vi behöver utveckla rätt attityder i våra liv. Här presenterar jag fyra viktiga attityder när det gäller pengar

1. Förnöjsamhet – att vara nöjd med det man har

Paulus skriver att vi ska vara nöjda om vi har det nödvändiga, mat, kläder och husrum (1 Tim 6:6-8). Vi ska vara nöjda med det vi har (Hebr 13:5). Detta betyder inte att man inte får ha önskningar, eller att man inte ska sträva efter förändring och utveckling. Det måste förstås på rätt sätt. Men förnöjsamhet är en viktig kristen attityd.

2. Förtröstan – att lita på Gud för sin försörjning

Jesus talar om att vi inte ska göra oss bekymmer för morgondagen, utan lita på Gud för vår ekonomi och vår försörjning. Gud vill ta hand om oss. Därför kan vi utveckla förtröstan som en attityd i livet. Detta uppfylls också genom att vi lever i gemenskap och tar hand om varandra. Det är en förtröstan som riktar sig främst till Gud, men också till den kristna gemenskapen.

3. Förvaltande – att se allt man har som Guds egendom

Jesus talar om att en lärjunge måste försaka allt. Det handlar först och främst om att inte se på det man äger som sitt eget. Allt jag har är Guds egendom och jag är bara en förvaltare av hans saker (se Luk 16:10-12). Därför behöver jag utveckla en attityd av förvaltande.

4. Generositet – att vara frikostig och givmild

”Den rättfärdige är frikostig och givmild”, skriver David (Ps 37:21). Jesus uppmanar oss att dela med oss till den som behöver (Matt 5:42). Att vara givmild och generös borde känneteckna varje kristen. Snålhet och girighet borde inte finnas ibland oss. Dessutom lovar Bibeln att den som är generös mot andra, själv blir rikligt välsignad. Som man sår får man skörda.

Sex praktiker – sex saker att göra

Det får inte stanna vid bara attityder. Det börjar i hjärtat, men det får inte stanna där. Det måste bli praktisk handling. Här ger jag sex praktiska förslag. Du kan säkert komplettera listan.

1. Arbeta för att försörja dig

Att förtrösta på Gud för sin ekonomi, betyder inte att man inte ska ta ansvar själv och arbeta. Det är en kristen plikt att arbeta för att försörja sig, så att man har något att dela med andra (se tex Ef 4:28, 1 Thess 4:11-12, 2 Thess 3:10-12). Det kan förstås finnas orsaker till att man inte kan arbeta, som t.ex sjukdom eller arbetslöshet och då ska vi hjälpa varandra när det behövs. Men grundregeln är att vi ska arbeta för att försörja oss.

2. Sträva efter att leva enkelt

Oavsett hur mycket man tjänar kan man välja att leva enkelt och vara nöjd med det nödvändiga. Man behöver inte lägga mycket på egen konsumtion bara för att man har möjlighet. Det är förstås svårt att säga vad som är enkelt. Det är ett relativt begrepp och beror på vem man jämför med. Det är också svårt att säga vad man behöver och vad som är nödvändigt. Det kan man samtala om. Hur som helst kan man sträva att leva enklare.

3. Ge tionde

Att ge tionde är en ordning från Gamla testamentet. Det handlade om att ge 10 % av sin inkomst. Tiondet gick till leviterna, till de fattiga och till templet (se t.ex Mal 3:8-12). Tiondet symboliserar att allt tillhör Gud. Nya testamentet talar inte mycket om tionde. Jesus är mycket radikalare. Han säger att vi ska ge allt. Men att ge tionde är en bra minimigräns. Det är ett golv för givandet, inte ett tak. Du kan ge ditt tionde till din församling, till missionen och till de fattiga. Jag tror inte att tionde är en lag i NT. Ibland kanske man inte ens klarar att ge 10%, men det är en bra grund för givandet, en minimigräns när ekonomin inte är så stark. Kom ihåg att Gud har lovat att välsigna den som ger sitt tionde. Så mitt tips är att du gör det till en ekonomisk praktik i ditt liv.

4. Dela med dig till dem som har behov

Många av oss kan ge mer än 10%. Det är en utmaning att ge så mycket man kan. Gud älskar en glad givare och den som sår mycket får skörda mycket. Paulus skriver att vi ”kan ge i överflöd till varje gott ändamål” (2 Kor 9:8). Bibeln talar mycket om att dela med sig. Det kan man göra till dem som finns nära och dem som finns långt borta. Liksom församlingen i Jerusalem bör vi hjälpa varandra och se till att ingen i församlingen lider nöd. Det finns många behov ute i världen, både att sprida evangeliet och att hjälpa de fattiga och mycket mer. Gör det till en del av ditt liv att ge generöst till dem som har behov.

5. Gör en ekonomisk planering

Det är bra att ha en ekonomisk planering och inte bara följa sina känslor när det gäller vad man ska göra med sina pengar. Så jag föreslår att du gör en plan för hur mycket du ska spara, hur mycket du behöver som buffert för oförutsedda utgifter, hur mycket du ska ge varje månad och till vad. Du kanske ska göra en budget och om du har svårt att hålla ordning på pengarna kanske du ska skriva upp vad du gör med dem. Ords 6:6-11 talar om vikten av att arbeta och planera för framtiden. Har man en plan som grund kan man förstås improvisera när situationer och behov uppstår.

6. Samtala om pengar

Den sjätte och sista praktiken jag vill föreslå är att vi ska börja samtala mer om pengar. Pengar är en privatsak i vår kultur och vi pratar inte gärna om våra ekonomiska behov, våra inkomster eller våra bankkonton. Jag tror att vi behöver prata mer om pengar i den kristna gemenskapen. Vi behöver uppmuntra och utmana varandra, så att vi verkligen vågar trotsa världens sätt att leva och följa Guds rikes principer.

Jag säger inte att det blir lätt att leva ut Guds rikes principer när det gäller pengar, men jag är övertygad om att det är nödvändigt. Vill du vara med på den resan?"

http://barnabasbloggen.blogspot.se/2012/06/vad-ska-vi-gora-med-vara-pengar.html