Är all överhet tillsatt av Gud?

Jag har här klippt in en artikel av Nicklas Piensoho, pastor i pingströrelsens största kyrka Filadelfia i Stockholm som har en artikel om överheten. En person ställer följande fråga:


"Hur kan Paulus uttala sig så positivt om överheten enligt Romarbrevet 13? Skulle en god Gud ha så dåligt omdöme att han tillsatt så usla ledare som till exempel Hitler och Stalin? Eller kan usla ledare vara Guds straff? Straffet drabbar i så fall även oskyldiga.
För mig verkar resonemanget om överheten i Guds och det godas tjänst mest vara ett önsketänkande om idealiska förhållanden som inte existerar i vår värld. Paulus måste väl ha läst om kungarna i Israel och Juda, som ?gjorde vad ont var i Herrens ögon? och ändå skrev han som han gjorde."


http://www.filadelfia.nu/viewNavMenu.do?menuID=504

Svar från Niklas Piensoho:


"Den bibeltext du syftar på väcker en del frågor. Det verkar som om Paulus auktoriserar all överhet utan undantag. "Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom" (Rom13:1). Om man sätter punkt efter denna läsning verkar det som om överheten kan göra vad som helst med Guds stöd i ryggen. Men Paulus fortsätter sitt resonemang och skriver: "den (överheten) står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda" (Rom 13:4).


Vad säger Paulus om överheten och vad säger han inte?
1. Bibeln talar om att Gud i sin försyn, osynlig och okänd men verklig, är närvarande och verksam i människors samhällsbyggen. Världen utanför kyrkan är inte gudlös. Gud verkar långt utanför församlingens ramar. Skillnaden är att församlingen är en gemenskap som känner Gud på ett personligt och ömsesidigt sätt. Utanför församlingen är Gud okänd eller i alla fall inte igenkänd. Men Gud finns närvarande och aktiv även i de politiska, samhällsbyggande systemen.


2. Paulus tycks ta för givet att människor i allmänhet känner igen det som är gott, sant och rätt. Det är som om alla människor bär fragment från Edens lustgård i sitt innersta som gör att de kan bejaka det som är gott. Denna urskiljning är inte problemfri eller självklar men Paulus verkar mena att även överheten av sig själv har förmågan att inse sin uppgift att befrämja det som är gott och människovänligt.


3. Paulus säger ingenstans att en överhet som begår övergrepp och utövar förtryck har Gud på sin sida. Hela hans resonemang bygger, precis som du skriver, på att överheten står i det godas tjänst.


4. Paulus resonemang är inte ett resonemang om överheten som sådan utan ett resonemang om hur man ska förhålla sig till den rådande samhällsordningen. Man kan ana att det fanns en sådan diskussion i Rom. Vilket ansvar har en kristen till samhället? I församlingen i Rom, liksom i Thessaloniki verkar det ha funnits strömningar som talade för ett exodus, ett uttåg ur samhället. Man tillhörde inte längre denna värld och följaktligen behövde man inte bry sig om vare sig skatter, tullar, respekt eller vördnad eftersom man inte längre var medborgare i Romarriket utan i Guds rike. Paulus vänder sig mot ett sådant resonemang och talar i stället för ett förhållningssätt som drivs av kärlek och ödmjukhet inför både samhälle och överhet.


Vad händer då när överhetens krav kolliderar med det som en kristen håller för sant och rätt? Paulus säger att överheten står i Guds tjänst för att vi ska nå det goda, men historien är full av exempel på överhet som har gått åt precis motsatt håll. De har stått i djävulens tjänst och närt hat och ondska. Vad gör man då?
I Apostlagärningarna 4:19 säger Petrus och Johannes: ?Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom?? Detta säger de till överheten som försökte förbjuda dem att predika evangelium. Deras ord är värda att ta med i detta sammanhang. ?Tänk efter själva?, med de orden vädjar Petrus och Johannes till det sunda förnuftet. Det tror jag också att man kan göra i frågan om lydanden inför överheten.
Det finns naturligtvis situationer då man inte ska böja sig under överheten, då olydnad är det enda alternativet för en kristen. "Man måste lyda Gud mer än människor" står det i Apostlagärningarna 5:29.
Både när det gäller överheten och när det gäller Gud är det en fråga om lydnad. När lydnaden inför Gud kolliderar med lydnaden inför överheten har lydnaden inför Gud alltid förkörsrätt."


Niklas Piensoho

Min reflexion:

Jag tycker att Niklas belyser frågan på ett bra sätt. Jag har också funderat över hur en god Gud skulle kunna ha sanktionerat alla maktstyren som finns eller har funnits. I GT kan man se att Gud avsätter kungar som är orättfärdiga och onda mot sitt folk. Är Gud verkligen allsmäktig om det inte vore så. Eller är Gud verkligen god om han tillsatt alla onda maktstyren? Det är ett ex. på det kända Teodiceproblemet som är och alltid varit olöst - hur kan Gud vara allsmäktig och samtidigt god.
Paulus skriver som förklaring i Rom 4:3 att "Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den."
Paulus verkar här uppenbarligen utgå från att överheten gör gott mot dem som gör det goda. Då krockar detta med att all överhet, även den onda skulle vara tillsatt av Gud. 

Jag tror frågan här handlar om "överheten" som system i syfte att tjäna folket genom att t.ex skapa och upprätthålla lagar och inte förtrycka det, inte om vilka personer eller typ av regering i detalj som för tillfället har tillgång till makten i ett land. 
Själv jobbar jag i en myndighet och fattar beslut. Jag känner stor respekt för hur detta påverkar människor och anstränger mig till det yttersta för att utföra mitt uppdrag på ett ansvarsfullt sätt. Jag ser detta som något gott, och en förutsättning för att ett samhälle skall fungera där gemensamt insamlade skattemedel stöttar upp människor som behöver stöd på olika sätt. Det är också viktigt att skapa rättvisa bland de människor som behöver stöd, så att även den som har svårt att tala för sig inte missgynnas av detta gentemot dem som är mer talföra och uttrycksfulla/påstridiga.

Ibland kan jag tycka att politiker och makthavare kan bli hårt åtgångna av media etc. så det är inte alltid en särskilt tacksam uppgift men ändå en nödvändig funktion för ett gott samhälle. Ett samhälle där den starkaste roffar åt sig på den svagas bekostnad utan någon "överhet" som fördelar resurserna rättvist vore anarkistiskt och otryggt. 

Jag är tacksam för att vi har ett samhälle som vill göra gott för invånarna, dock har jag svårt att se att Gud skulle ligga bakom om det för tillfället är en röd eller blå regering, och att Gud då skulle ändra sig var och vartannat val. I Sverige är de politiska skillnaderna inte så stora som det kan verka i debatterna. Det finns en självklar kristen grundsyn i landet - med en vilja att alla skall ha ett drägligt liv, som svenskar ibland tror är universella utan att reflektera så mycket varifrån värderingarna kommer ifrån.