Stakset ber om förlåtelse

Sebastian Stakset ber alla han skadat om förlåtelse i  TV 4 Nyhetsmorgon.
Det är gripande att lyssna på hans berättelse, och den totalförvandling han upplevt som han menar har förvandlat hans hjärta, vilket verkar vara högst trovärdigt. Jag håller med honom om att det är detta som behövs för att rädda Sverige från hat. Sebastian berättar också att hans tidiga barndomsupplevelser förr varit en ursäkt för att hata, men att han helt vänt om. Innan var han förslavad av synden och kunde inte annat än hata, men sedan Jesus gripit in och förvandlat honom vill han inte längre göra det som är fel eller hata. Det verkar inte ens vara en ansträngning för honom, utan han beskriver att han inte längre kan göra detta eftersom han fått ett nytt hjärta av Gud.

Det är intressant att han säger att han inte begär att andra skall förlåta honom, men att han blir glad om andra förlåter honom. Han vet att han är förlåten av Gud. Det är tecken på sann omvändelse som jag ser det, att inte kräva förlåtelse. Sebastian verkar heller inte lida av självfördömelse utan upplever sig befriad från skulden, men tar ändå ansvar för det han gjort.

Det finns människor som kräver andras förlåtelse, och till och med påtalar att Gud kräver detta, i syfte att inte behöva ta konsekvenser av sina handlingar. Men som Sven Reichman, en klok bibellärare, sa på ett bibelsamtal vi deltog i i förra veckan (maken har berättat att han för några år sedan inte själv kunnat tro att han skulle delta på något bibelsamtal - han har inte någon kyrklig bakgrund), att före förlåtelse kommer en dom, man ser att man syndat/gjort fel och ångrar detta. Om det inte finns någon dom, finns ju heller ingen förlåtelse. Det är lätt att hoppa över domen som ofta görs i modern religion (=alla är innerst inne goda, bara man inser detta), men då finns ju heller ingen verklig befrielse heller. Ett ursäktande - att "det är nog inte så farligt", eller att handlandet beror på det man själv varit utsatt för och som man därför inte skulle ha eget ansvar för, trycker endast undan skulden, som ploppar upp i form av självfördömelse, eller fördömande av andra. Vid bibelsamtalet med Sven Reichman läste vi bergspredikan Matteus kap. 6, (som bl.a. tar upp om självrättfärdigheten - att göra goda gärningar för att bli erkänd av människor). Sven som har mycket erfarenhet av själavård, berättade att självfördömelsen är själva kärnan i allt själsligt lidande. Kristendomen skiljer sig här från all religion, där själva kärnan handlar om att Gud lade all fördömelse på Jesus för att människan skulle kunna bli fri från sin skuld. Sebastian Stakset beskrev detta i sitt liv som att han inte längre ville göra det som är fel. Detta är också själva kärnan i kristendomen som handlar om att få ett nytt hjärta, en ny vilja, till skillnad från religion i allmänhet som handlar om att med det gamla hjärtat försöka anstränga sig så gott det går att göra rätt. För vidare läsning om detta rekommenderas första Johannesbrev.

Här finns mer att läsa för fri nedladdning från Sven Reichman