SSU och Jesus

I Dagens Media skrivs att det stormat kring SSU-kampansen om Sosse-Jesus. Själv tyckte jag den var ganska kul, och utgick från att den var gjord av ungdomar i SSU, och varför skulle det vara fel att blanda in Jesus i kyrkopolitik? Snarare är frågan varför man överhuvudtaget skall blanda in politik i kyrkans frågor.
Frågan är om Jesus självklart skulle stödja en socialdemokratisk politik. Jesus ville inte bli kung, som hans efterföljare önskade. Han sa att hans rike inte var av denna världen. Skall man då som kristen inte alls lägga sig i politiken? Självklart tycker jag det. Man bör läsa på och rösta. Samtidigt kan jag inte se att något särskilt parti är "kristet", och andra inte. Politik är ofta mer komplicerad än vad man som ung kan förstå, och kanske som äldre också. Det är hela tiden, å ena sidan och å andra sidan..sedan får man inte glömma att det finns en stor koncensus i svensk politik med värderingar som inte har så stor spännvidd ur internationella mått sett. De värderingar vi tycker är självklara har till stor del sin grund i kristendomen.
Karl Marx har rötter i judendomen som säkert påverkat hans politiska vänsteridéer, vad gäller ekonomisk utjämning etc (visserligen fick han enligt wikipedia ingen judisk uppfostran i hemmet, men enligt Erich Fromms böcker verkar han ändå tagit starkt intryck av denna bakgrund i sitt filosofiska tänkande, och även andra vänsterfilosofer har sådana ursprungsidéer). Som jag ser det är all svensk politik "socialdemokratisk" på det sättet att alla mer eller mindre är för en fördelningspolitik, som har ett bibliskt ursprung. Grovt sett kan man se att vänsterpolitik värderar tryggheten högst (bidragslinjen) medan högerpolitik värderar frihet och det egna ansvaret högst (arbetslinjen), och detta hör också till kristna värderingar (den som inte VILL arbeta skall heller inte äta).

I debatten om Sosse-Jesus, läste jag Johan Norbergs artikel i metro i fredags. Han skrädde verkligen inte på orden! Han undrade hur någon överhuvudtaget vill synas i Jesus sällskap! Johan lyftar fram exempel utifrån sin teologiska tolkning (även om han inte är teolog) som är väldigt drastisk, och som ingen kristen teolog skulle dela. Men artikeln är ett exempel på hur människor kan tolka en text på sitt eget sätt så att det passar in i den egna argumentation. Så kan man egentligen göra med alla texter. Men den som "söker han finner", och vi kan vara tacksamma att vi lever i ett samhälle där denna möjlighet finns.