lördag 17 augusti 2013

Kan man hjälpa världens alla fattiga genom uppehållstillstånd i Sverige?

Jag fortsätter här min diskussion utifrån Micael Grenholms predikan på Frizon om fattigdomsbekämpning. Utifrån att Micael anser att man skall stoppa utvisning av fattiga människor har jag svarat så här:

I politiken måste tyvärr prioriteringar ske, pga. att inte skattemedlen är obegränsade. Då anser jag att man i första hand skall ta emot flyktingar som är förföljda. T.ex. kristna som är den största gruppen förföljda i världen och behöver en fristad (se på Syrien, Egypten, Kongo etc). Har man frågat fattiga som inte är förföljda om de verkligen vill flytta från släkt och vänner, eller om de inte hellre vill ha hjälp på plats? Genom olika biståndsorganisationer kan de resurser man har att hjälpa räcka långt mycket längre, om biståndet sker där folk bor istället för att de skall behöva bryta upp för att kunna överleva.
Jag uppfattar det som förenligt med kristen tro att i första hand ta ansvar för sin familj, därefter har man förstås också ett ansvar även utanför familjen. Men ens resurser är inte obegränsade. Här tror jag det är viktigt att diskutera det vanliga lånesystemet som är mainstream i vårt samhälle. Skuldsättning både personligt och i samhället begränsar möjlighet att hjälpa andra på samma sätt som om man är skuldfri. Skuldsättning innebär att man har intecknat framtida generationers inkomster. Det varnas i Bibeln för att ta lån. Här tror jag det är viktigt att komma ifrån lånesystemet i Sverige, genom att göra som i fattiga länder – bo hemma tills man byggt sig ett eget (lagom stort) hus. Egentligen bör man ha en tomt som man kan odla sin egen mat på, men det kan vara svårt om man bor i stan. Sedan sparar man istället för att betala på lån, och hjälper sina barn att bygga hus när de skall bilda familj så de i sin tur kan spara till hus till sina barn. Då behöver ingen låna pengar, och man kan använda de sparade ränteutgifterna till att hjälpa andra. Så borde hela samhället vara uppbyggt. Alltså inga skulder vare sig personliga eller statliga! Sedan tror jag det är viktigt att inte konsumera mer än vad man behöver, för att ha ett överskott att dela med sig av. Med denna bibliska modell kan fattigdomen utplånas i världen, om människor vänder sig till Gud och lämnar synden som i grunden är orsak till fattigdom (kan var på individnivå, men också på samhällsnivå, där onda styresskick i länder håller människor låsta i fattigdom).
Själv är jag månadsgivare på Läkarmissionen, som jag tycker känns pålitliga. Sedan har jag god erfarenhet av pingstmissionen, där missionärerna finns på plats och ser att biståndet kommer till gott ändamål. Som barn hände det att vi hade missionärer på besök hemma som berättade fantastiska historier. Dessa har gjort stora uppoffringar för en liten lön.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar