Socialtjänsten och media

Lite då och då kommer något reportage upp i nyheterna om personer som fått indragen, eller ingen hjälp från socialtjänsten. Vi som jobbar inom socialtjänsten känner oss ofta frustrerade över att media inte lämnar ut en sann bild. Detta innebär att människor inte kan ta ställning till om det gjorts rätt eller fel. Journalisten säger ofta att kommunen inte kan uttala sig i det enskilda fallet pga. sekretess. Här hade man förstås önskat att kommunen istället bemött journalisterna med begäran om att få samtycke från den enskilde, så att man kan bemöta frågan i media. Förstås med hänsyn till att inte lämna ut onödig eller olämplig information. Det är ju förståeligt att människor blir irriterade och tycker att kommunen "gömmer sig" bakom sekretessen. Men det är ju ett lagbrott att säga något i frågan om inte den enskilde går med på detta. Sedan är det svårt att fungera hur lagstiftningen fungerar i detalj i media som är grunden för de beslut som fattas.

Som socialsekreterare undrar jag ibland hur man överhuvudtaget kan känna någon mening och inspiration att ständigt fatta en mängd beslut om avslag. Det är enkelt jobb om man bifaller varje önskemål, men då skulle kommunens budget snabbt rasa ihop. Den mest populära insatsen heter personlig assistans, som, om man önskar det, är en ekonomisk ersättning för att själv ordna sina assistenter genom en registrerad firma. En vanlig ansökan rör 1-2 miljoner kronor per år. Man önskar ett snabbt beslut, helst enbart utifrån en beskrivning av den enskilde som berättar om sitt behov. Sedan finns det också krav eller förväntningar på att det skall vara ett beslut som gäller resten av livet, och inte omprövas. Utifrån dessa förväntningar, blir det ofta ett mycket tufft jobb att argumentera emot den enskilde (eller rättare sagt assistansföretag) i domstol. Känner man sig då som en god kristen, eller en god handläggare? Den goda handläggaren skall ju följa sitt hjärta och inte lagen kan man få höra. Man skall genom den individuella bedömningen påverka rättspraxis, och göra en bedömning utifrån hur det ideala borde vara istället för hur den är. Men är detta gott?

Min syn på detta är att lagen (inklusive förarbeten till lagen och rättspraxis genom domstolsavgöranden etc) i grunden har ett gott syfte. Syftet är att i ett demokratiskt samhälle, att de gemensamt insamlade medlen genom skatter skall komma till dem som bäst behöver det. Det skall alltså inte ha betydelse om man kan göra sin röst starkare på andras bekostnad. Den som bråkar mest, eller får mest utrymme i media, skall inte få mer av den gemensamma kakan (skatten) än de som är mer försynta, eller inte kan göra sin röst hörd. Detta ser jag som kristen är grunden i ett rättsamhälle som har sitt ursprung i gamla testamentets lagar och bibelns syn på att överheten (myndigheterna) som god eftersom den håller ondskan i schack. (en kommentar här är förstås att all överhet inte har ett sådant syfte som Gud avsåg med detta system - är då denna överhet tillsatt av Gud som det står i bibeln - min tanke här är att om inte överheten håller ondskan i schack, så har den heller inte legitimitet från Gud).

Att jobba i en myndighet ser jag som en förmån, genom att vara med om att använda den utrustning, erfarenhet och kunskap man fått eller förvärvat för att göra ett gott och rättvist arbete att fördela gemensamma resurser efter den demokratiskt valda lagstiftning som finns. Sedan är det förstås också ett gott arbete att jobba för att förändra sådana lagar genom t.ex. intresseorganisationer. Men lagarna skall utformas på ett rätt sätt och inte byggas på felaktig information genom media. Här tycker jag att journalisterna har ett ansvar att gräva efter sanning och inte använda sin ställning till att vilja föra fram den bild som man själv vill förmedla som kanske inte alltid är en sann bild.