Uteslutning från katolska kyrkan av mor som skyddat sin nioåring.

En nioåring som systematiskt våldtagits av sin styvfar har blivit gravid med tvillingar, som har aborterats. Katolska kyrkan har därmed uteslutit hennes mor och läkare som därmed ansetts ha begått mord. Katolska kyrkan anser tydligen att abort är en allvarligare synd än att våldta någon som leder till graviditeten. Metro

Jag ryser av sådana här nyheter i media. Det har skett förr, och katolska kyrkan har alltid haft samma uppfattning. Man anser att fostrets liv har lika mycket rätt till liv som den utvecklade och medvetna modern.

Samtidigt så ryser jag också av berättelser om barnmorskor som tar hand om foster som kippar länge efter andan när de fötts fram efter att ha aborterats. Det måste vara förfärligt att vara med om. I dagarna prövas om en barnmorska har rätt till samvetsklausul för att ha rätt att medverka till aborter. Vad jag förstår blandas alltid arbetsuppgifter som att medverka vid födslar och att medverka vid aborter. Om det var uppdelat, vem skulle då frivilligt välja att medverka vid aborter istället för födslar? Det blir ju i så fall ett problem. Annars vore det ju enkelt att ha arbetsuppgifterna uppdelade. Själv skulle jag inte kunna tänka mig ett sådant jobb. Uppenbarligen så finns det en okunnighet om vad abort innebär med tanke på hur många som utförs. Jag tycker det är bättre med information för att förebygga, även om det upplevs obehagligt när man förstår att fostret inte bara är en cellklump utan i ett visst stadium ser ut som en minibebis och kan uppleva smärta och ångest. Jag anser att det bästa sättet att förebygga aborter är att stärka tjejer att säga ifrån vare sig det gäller jämnåriga killar eller styvfäder som vill utnyttja deras kroppar.

En del ryser av händelser som den beskrivna i metro och andra av alla de aborter som utförs, ibland på foster som närmar sig livsdugliga barn. Själv ryser jag av båda ståndpunkterna. Vad ryser jag då mest av? Min mening är att det finns en skillnad i hur medveten ett människoliv är i det lidande denna utsätts för, vilket inte är lika för ett foster i tidigt stadium, som för en fullt utvecklad individ. Tveklöst ryser jag absolut mest över berättelser om sexuella övergrepp på barn i religiösa miljöer, som ibland kommer fram i media. Barn lär sig att lyda, även styvfäder (som det ofta handlar om vid övergrepp), och finner sig därmed i att systematiskt utnyttjas sexuellt. Även pojkar blir sexuellt utsatta inom slutna miljöer i katolska kyrkan, där det funnits systematik i detta som aktivt har döljts.

Bibeln lär att den som förleder en av dessa minsta, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om halsen och han sänktes till havets djup (t.ex. Luk 17:2). Så det är ett allvarligt brott enligt Bibeln.

Men kanske allra värst och rysligt, är den religiösa inställningen att allt är OK bara man biktar sig och ber om förlåtelse. Man kan systematiskt våldta styvdöttrar, eller misshandla sin fru psykiskt och fysiskt och sedan bara säga förlåt, så förväntas allt vara glömt. Ansvaret läggs då på den utsatta att komma över det hela som också blir fortsatt utnyttjad som tidigare. Man gråter över detta mörker....

Kvinnors ställning enligt Jesus