Sarita Skagnes gripande berättelse

 Igår lyssnade maken och jag på sommarprataren sarita skagnes.
Det var verkligen en gripande berättelse! Sarita kommer från Indien, och när hon skulle födas, hade familjen redan flera döttrar och ville nu ha en son. De gick då till det hinduiska templet, där prästerna välsignade moderns mage med en son. När Sarita sedan föddes var hon en flicka, och betraktades som en olycka. Hon växte därefter upp hos släktingar som tog sig an henne, medan hennes föräldrar istället adopterade en pojke. Själv blev Sarita piga i sin nya familj, och utsattes för incest. Hennes biologiska föräldrar flyttade sedan till Norge, dit Sarita kom som tonåring. När hon träffade en norsk man hotades hon till livet av fadern och blev helt avstängd från sin familj. Fadern var mycket rasistisk, och föraktade det nya landet som han ändå ville bo i (!).

Sarita har sedan skrivit boken "bara en dotter", om sitt liv. Den togs inte helt emot, eftersom en del tyckte att hon stämplade en grupp. Då skulle hon heller inte få berätta sin historia (!). Tydligt är att det indiska samhället inte accepterade incesten som utövades eftersom kusinen kom i fängelse. Men var det bara fadern som råkade vara galen? De hinduiska prästerna hade ju med sin välsignelse om en son, uppmuntrat föräldrarna i att söner var mer värda än döttrar. Kvinnorna såg det som sitt öde att ha en make som var våldsam och därmed inget som man kunde förändra, eftersom det var ödet (eller gudarnas vilja). En del skulle nog säga, att alla religioner är lika. Alla religiösa underkastar sig "ödet", som guds/gudarnas vilja. Men är det så?

Att vara kristen är att vara en Jesu efterföljare. Om det inte påverkar en, så man varje dag söker att efterfölja Jesus, är man inte en kristen. En person som utövar våld och förtryck är inte en Jesu efterföljare. Synden råder i stället i den människans liv. Bibeln kallar det för att människan är slav under synden, och behöver frälsning, nåd och befrielse.

Teologen Per Axel Sverkar har skrivit mycket om kvinnans ställning i Bibeln. Jag har här hittat lite i hans blogg:

Jesus och kvinnan
Inledning
Jesu syn på kvinnan står verkligen i klar kontrast till omgivningens uppfattningar och attityder. Bibelforskaren Joachim Jeremias påstår att "Ingenstans på det sociala området gör det nya livet en så stark inbrytning i vardagens omständigheter som här." Den punkt där Jesus är som mest radikal är alltså i fråga om kvinnosynen. Jesus helade kvinnor, han lät dem röra vid sig och de fick följa honom som lärjungar. Helt uppenbart var han intresserad av dem som personer och inte som sexualobjekt. Denna nya attityd blir tydlig i allt material om Jesus. Alla evangelierna ger en bild av Jesus som angelägen om att återge kvinnan hennes rätta värde. Jesu attityd var förbluffande och ny! Han rörde sig på ett fritt och naturligt sätt med kvinnor. Detta kan inte beskrivas som något annat än en revolution!
Kvinnan som självständigt subjekt
Denna attityd framkommer i exempelvis Matt 5:28: ”...den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap.” Det låter negativt att inte få se på en kvinna men Jesu attityd är helt annorlunda än de judiska rabbinernas syn på kvinnan. För judiska rabbiner gällde att sexuell lusta inte kunde kontrolleras. Därför umgicks man inte med kvinnor. Det fanns en grupp bland fariséerna, som kallades ”bulnadssekten”. De hade säckväv framför ansiktet, när de gick ut för att inte se kvinnor. Därmed slog de emot stolpar och hörnen på husen – och fick bulnader på kroppen. Kvinnan var en fara för mannen, varför mannen måste skyddas. En segregation mellan könen är då helt logisk. Kvinnans funktion är att främst vara sexuell partner, varje kontakt ger lusta - alltså måste kontakt förhindras. Därför sa de judiska rabbinerna: "Se inte på en kvinna". Men Jesus varnar inte för att se på en kvinna utan för att göra det med lusta. Kvinnan är inte ett objekt för mannens åtrå. Hon är ett självständigt subjekt. Kvinnor är människor som man kan relatera sig till på andra sätt än genom sexuellt begär. Lusta är något man väljer. Det finns då inget skäl att undvika social kontakt.
Rabbinerna talade om äktenskapsbrott som brott mot den andra kvinnans man. För Jesus gäller det ett brott mot den egna hustrun. Kvinnan är inte heller ett objekt inför skilsmässan. Både man och kvinna är ansvariga inför att hålla äktenskapslöftet. I Mark 10:12 (”om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska”) ses kvinnan som ansvarig för en skilsmässa, vilket var otänkbart för rabbinerna. Denna värdering av kvinnan återfinns sedan i en mängd Jesus-ord. Att "lämna sin syster" var vid denna tid inget offer för en jude. En syster var en börda men för Jesus var hon lika mycket värd som hus och föräl- drar. Beteckningen "Abrahams dotter" (Luk 13:16) är knappast känd i judisk litteratur. Men Jesus använder medvetet detta uttryck för att ange kvinnans värde som direkt delaktig i förbundet.
Ny attityd mot kvinnan
Denna tanke på kvinnans fulla värde ledde till radikala skillnader i sättet att bemöta henne. Kvinnor rörde sig runt Jesus utan att det av honom betraktades som omoraliskt. I Markions tillägg till Luk 23:2 finns detta faktum med i anklagelserna mot Jesus, vilket visar att det inte passerade obemärkt förbi. Men samtidigt är det tydligt att Jesu fiender inte kunde finna något moraliskt oegentligt i detta. Trots Jesu egen strikthet i sexuella frågor och trots samhällets syn finns alltså en frihet till umgänge. Jesus ignorerar helt förbudet för rabbiner att tala för
1
mycket med kvinnor. Han brydde sig inte heller om lagarna om kvinnans orenhet. När en kvinna med menstruationssjukdom (Mark 5:25 f) rörde vid honom betraktades han egentligen som oren - men ingenting i texten visar att Jesus såg det på det sättet. (Det har varit en sällsam glädje att peka på denna händelse i kyrkorna i asiatiska länder. Där dröjer det kvar många traditionella föreställningar om kvinnans orenhet på grund av hennes sexuella roll.) Även omoraliska kvinnor fick röra vid Jesus och kyssa hans fötter (Luk 7:36-50). Jesus var troligen den första man som behandlat henne (Maria Magdalena?) som något annat än ett sexobjekt. Hennes tårar uttrycker en tacksamhet för vad hon fått. Då visar Jesus att man och kvinna kan relatera sig till varandra som mänskliga varelser utan att en felaktig sexualitet kommer in i bilden. Han frågar den manlige värden: "Simon, ser du denna kvinna?" (v 44). Simon kunde inte se henne som en person.
Kvinnan i Jesu undervisning
Det blir naturligt för Jesus att också tala om kvinnan, exempelvis i liknelserna. Han berättar ofta liknelser med relation till kvinnans liv, hennes vardag i omsorger och glädjeämnen (jäst vid brödbakning Matt 13:33, barnafödsel, kvinnliga bröllopsgäster Matt 25:1). Kvinnor får illustrera vaksamhet och uthållighet i bönen (Luk 18:1 f). Men en kvinna som städar (Luk 15:8) blir också en bild för Guds glädje (”Guds änglar”) över en syndares frälsning! Kvinnan ingår som en integrerad del av livet. Detta betyder dock inte att NT ger en idealiserande bild av kvinnan. Kvinnan är också en syndare i behov av förlåtelse. Jesus översåg inte med äktenskapsbryterskans synd. Även i samtalet med den samariska kvinnan (Joh 4) tas hennes synder fram. Detta kvinnans ansvar för hennes handlingar och ord framkommer också i Luk 11:27-28 (läs). En kvinnas ord avvisas, inte därför att de yttrats av en kvinna utan därför att de är felaktiga. Men det faktum att kvinnan fanns i Jesu närhet, vågade yttra sig och att Jesus tog notis om henne är förbluffande. Kvinnan ska inte idealiseras men hon är en rationell varelse med eget ansvar.
Kvinnan som Jesu lärjunge
Enligt evangelierna hade Jesus flera kvinnor som följde honom. Det är enbart om dessa kvinnor, som ordet "tjäna" används. Detta ord är enligt Matt 20:26 själva kännetecknet på ett sant lärjungaskap (”den som vill vara stor bland er, ska vara de andras tjänare”). Det är ofta oklart vilka grupper som ingår i beteckningen "lärjungarna". Luk 8:1-2 visar att kvinnorna ofta var med. Ofta har kristna med en traditionell kvinnosyn lagt vikt vid att de tolv apostlarna alla var män. Men ett logiskt tänkande borde då kräva att ämbetet är begränsat till just judiska män. Varför valde inte Jesus en hedning till apostel? Om anledningen var hänsyn till den judiska kulturen för att underlätta kontakt måste naturligtvis detta ha gällt också uteslutandet av kvinnor. Dessa tolv apostlar utgör en parallell till det gamla förbundets tolv stammar. Jakobs tolv söner var ju män. Egentligen uppfyllde även några kvinnor kraven för apostlaskap enligt Apg 1:21-22. Svårigheten låg dock i att enbart män kunde gälla som vittnesgilla representanter för Jesus i denna kultur.
Däremot engagerar Jesus även kvinnor i det teologiska samtalet och förväntar sig svar från dem. I synagogan kunde kvinnan på sin höjd få lyssna. Jesus förutsätter att de kan gå in i en debatt och inte bara acceptera vad männen säger. I den syrofenisiska kvinnan (Matt 15:21- 28) ser Jesus en individ. Han prövar henne. Hon visar då upp en tjusig religiös intelligens genom att inse att Jesu ansvar främst gällde Israel. Hon vill bara ha en smula. Jesus gläder sig över hennes svar, som han själv lockat fram. Vid Jesu samtal med den samariska kvinnan förvånar sig hans lärjungar (Joh 4:7-42). Jesus inte bara ber om vatten utan ger henne också
2
en betydelsefull och mättad teologisk undervisning. Även om starten inte är så lovande, förstår hon till sist innebörden. Genom hennes ord kommer sedan många till tro, vilket är just vad Jesus ber om i sin avskedsbön (Joh 17:20). En kvinna beskrivs vara den första evangelisten, som uppfyller svaret på Jesu bön om att förkunna till frälsning! Den mest kända berättelsen om Jesu undervisning av kvinnor rör Marta och Maria (Luk 10: 38-42, Joh 11:20-33). Enligt Johannes hade Jesus en relation av djup kärlek till dessa kvinnor (Joh 11:5 jmf 19:26, 20:2). Marta hade också fått undervisning, vilket uppenbaras genom hennes svar till Jesus i Joh 11: 23-27. Där bekänner hon, med samma ord som församlingens framtida ledare Petrus (Matt 16:16), att Jesus är "Kristus, Guds Son". Marta blir den som får motta den tydligaste undervisningen om den kommande uppståndelsen. Hennes bekännelse visar att hon förstått Jesu undervisning. Och även Marta gör något häpnadsväckande, när hon serverar män i sitt hem. Denna roll kunde bland judar bara ges åt en manlig tjänare.
Systern Maria går ännu längre, eftersom hon är den som smörjer Jesu fötter (Joh 12:1-8). Att lösa upp sitt hår i männens närvaro ansågs ytterligt omoraliskt. En man hade skäl till skilsmässa, om hans hustru gjorde detta offentligt. Denna frihet måste ha förvånat alla som bevittnade denna märkliga scen. Hon förstod bättre än lärjungarna att Jesus snart skulle dö. En kvinna är den första försoningsteologen! En kvinna inser först av alla att Jesu tjänst innebär ett offer av hans liv. Jesus tillrättavisar männen för att de inte har en liknande andlig insikt! Och han säger att ”överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne” (Matt 26:13). När vi predikar evangeliet ska vi också berätta om Maria som smorde Jesu fötter! Hur många evangelister lyder Jesus på den punkten?
Vid samtalet med Jesus (Luk 10:39) uttrycks tydligt att Maria sitter vid Jesu fötter, d v s som en lärjunge. Hon stod inte bara i ett hörn och lyssnade utan fick sitta framme hos Jesus. Jesus klargör ju också tydligt i sitt svar till Marta att det bästa en kvinna kan göra är att syssla med teologi och inte att betjäna ens den visaste av alla lärare: ”Maria har valt det som är bäst” (v 42). Kvinnans primära plats är inte i köket utan vid Jesu fötter! Detta är ett "hårt piller att svälja" (Sayers). Denna händelse får inte förvandlas till en söt bild på ett söndagsskolkort. Dess innebörd är oändligt mycket mer radikal. Det visar sig av omgivningens inställning. Rabbiner skulle aldrig ha besökt ett hem med två ogifta kvinnor, ännu mindre ha diskuterat andliga ting med dem. Enligt Jer Sotah 19a var inställningen: "Låt Torahs ord brinna upp men låt dem inte överlämnas till kvinnor". Det är bättre att Guds Ord försvinner än att det ges till en kvinna. Eller Mish Aboth 1:5: "Den som talar mycket med kvinnor för ont över sig själv, försummar studiet av Lagen och till sist ärver han Gehenna". Enligt sina fiender skulle Jesus hamna i helvetet p g a sin inställning till kvinnorna. Enligt vad hans samtid tyckte satte Jesus sitt eviga väl på spel för att markera sin syn på kvinnan. Och så diskuterar vi om det ska finnas kvinnliga präster och pastorer!
Avslutning
Det är alltså uppenbart att termen "lärjungar" innefattar även kvinnor (Luk 8:1-3, Matt 27:55,56, Mark 15:40-41). I alla sina möten med kvinnor behandlar Jesus dem som jämbördigt ansvariga med männen, inbegriper dem i teologiska diskussioner (Joh 4:7-26) och berömmer deras tro (Matt 15:28). Jesus säger ju tydligt att den kvinna som väljer teologiska studier har utvalt den bästa delen! Och det ligger till sist en djup innebörd i att den uppståndne Jesus allra först uppenbarar sig för en kvinna. Jesus säger då till Maria Magdalena: ”Berätta detta för mina lärjungar” d v s Du, en kvinna, ska berätta detta för dessa män. Kvinnor är de första som talar om uppståndelsen. Det om något visar att berättelserna
3
inte är uppdiktade! Kvinnor gällde inte som vittnen bland judar. För oss kristna är passionsberättelsen känd genom att kvinnor har gett oss dess detaljer vad gäller döden och begravningen (Matt 27:61). Att de stod på avstånd var naturligt vid en grym romersk avrättning - och deras mod ska ändå jämföras med de manliga lärjungarnas flykt. Dessa kvinnor fick motta budskapet före apostlarna. Man kan invända att detta skedde för att de var där. Javisst, de var där! Det var naturligt för deras lojalitet och kärlek att söka upp graven för den man som givit dem respekt och kärlek. Dessa föraktade kvinnor betecknar därmed en ny position för kvinnan i den kristna gemenskapen. Jesus förutsätter nämligen att budskapet ska ges vidare. På änglarnas uppmaning och Jesu befallning proklamerar de sedan upp- ståndelsebudskapet. Och lärjungarna blir tillrättavisade av Jesus för att de inte trodde på kvinnorna (Mark 16:14). Det fanns ingen ursäkt i att denna nyhet kommit genom kvinnor.
De manliga lärjungarna får kämpa för att erövra denna nya syn på kvinnan. De ville driva bort kvinnorna med deras barn (Matt 19:13-14). De tillrättavisade kvinnan som ville smörja Jesu fötter (Mark 14:5). De förvånade sig vid Jakobs brunn (Joh 4) men frågar inte längre om det. När kvinnorna kommer efter uppståndelsen tror de visserligen inte, men de har lärt sig tillräckligt för att ändå undra över saken och går själva dit för att undersöka. Kanske de fortfarande höll på att lära sig när de skriver dessa evangelier. Trots judarnas och apostlarnas motstånd vittnar ändå dessa evangelier om Jesu revolution i förhållande till kvinnan. Han yttrar aldrig ett föraktfullt ord om kvinnan. Det finns ingen som helst skillnad i Jesu bemötande av kvinnor eller män. Alla bemöts som ansvariga individer med individuella behov och gåvor. Det är inte märkligt att "en stor mängd kvinnor " följde honom längs Via Dolorosa (Luk 23:27). Sedan Dorothy Sayers gjort påpekandet att kvinnor var de sista vid korset och de första vid graven, fortsätter hon: "De hade aldrig känt en sådan man – det har aldrig funnits en sådan.” Men denna dag kan vi bestämma oss för att bli Jesu efterföljare.

Så långt Per Axel Sverker. Det är väl känt att det inte står någonstans i Bibeln att en man har rätt att slå sin fru. Inte ens i gamla testamentet. Men står det inte något i Bibeln om att man skall aga sina barn? Läs gärna Thor-Leif Strindbergs svar på detta i Bibelfrågan: här